Det är ju Eriks barn…
Allt detta händer nyligen, i en trivsam lägenhet på fjärde våningen av ett niovåningshus i Göteborg. Där bor en arbetsvillig, gåtfull och fortfarande ganska ung pensionär: en ensam kvinna vid namn Ingrid.
Ingrids liv har alltid varit stabilt och förutsägbart. Allt flyter på pension, extrajobb, väninnor, små resor till barnbarnen i Malmö och att hjälpa hennes gamla mamma, som bor några kvarter bort.
Den här dagen är som alla andra. På morgonen ringer Ingrid sin mamma och frågar hur hon mår.
En ledig dag för Ingrid. Hon jobbar annars extrapass två gånger i veckan som telefonist i en privatläkarmottagning, svarar på telefonsamtal och bokar patienter.
Idag… Ja, såklart. Och som alltid ska hon till mamma. Det är en transportsträcka hon tröttnat på sedan länge man suckar, himlar med ögonen och går ändå. “Två gårdar bort”, tänker hon. “Ingen stor sak egentligen…” Maten är fixad. Mamman har fortfarande gårdagens köttsoppa och några bullar hemma. Men femte våningen utan hiss… Åh!
Och så mammans klagomål så tröttsamt. De liknar medicinska föreläsningar om värkens olika faser och nivåer på olika håll i kroppen, där hennes diagnoser ständigt förändras. Ingrid är själv före detta operationssjuksköterska, ändå avfärdas hennes råd som ovidkommande “Vad vet du om ‘riktig’ medicin!?”
På väg till mamma tänker Ingrid att hon också måste till Konsum, kanske köpa grovt bröd och lite smör. Hon ställer soppåsen i hallen, sminkar sig snabbt och förvånas över sitt utseende några fina skrattrynkor har hon, men kort ljustgrå frisyr och markerade örhängen gör sitt.
Då ringer det på dörren. Hon har porttelefon vem kan det vara? Första tanken faller på grannfrun, tant Siv. Ibland bjuder Ingrid henne på kaffe.
Med läppstift i handen öppnar Ingrid dörren. Utanför står en ung tjej med rågblont hår i hästsvans, randig t-shirt, lång kofta och jeans, med en ryggsäck på ryggen. Men Ingrid ser bara hennes ansikte och ett spädbarn inlindat i brun filt i famnen.
Flickans ögon är spända. Hon går tätt inpå, räcker över byltet och säger kort:
Varsågod, till dig!
Av automatik tar Ingrid barnet, fortfarande med läppstiftet i handen. Känner tyngden, ser ner… Herregud, det är ju en riktig bebis!
När hon tittar upp igen är tjejen redan på väg ner för trapporna.
Det är Eriks barn jag måste plugga hörs det samtidigt som stegen försvinner neråt.
Porten smäller igen.
Allt är tyst.
Ingrid står kvar, väntar en stund, tänker att flickan kanske kommer tillbaka. Sen återvänder hon in i hallen, ser på soppåsen och tänker: “Måste komma ihåg att ta ut soporna när jag går till mamma.”
Där står också en främmande påse. När har den hamnat här?
Men det är ju ett barn! Och vad sa flickan? Eriks barn? Ingrid sätter sig med spädbarnet på soffan. Hon har bara en son han heter Olle, bor i Lund, gift, har två barn. Ingrids make, Erik, gick bort för fem år sedan. Hon känner ingen annan Erik.
Hon ser ner på den lilla en pyjamas i beige trikå, en tiny bebis med grod-napp. Högst en månad gammal.
Nämen lilla vän Ingrid smeker försiktigt barnet som snuttar och somnar om.
Hon förmodar att svaren finns i påsen. Hon hittar två nappflaskor, en burk modersmjölksersättning, blöjor och en liten hög bebiskläder.
Hon har fortfarande förhoppningen att någon ringer på. Vardagen ska återvända. Kanske ber flickan om ursäkt, tar barnet och allt återgår till butik, sopor, mamma…
Hon tvättar av läppstiftet, spanar ut genom fönstret men tjejen syns inte till.
Bebisen börjar pipa. Ingrid står villrådig. Ska hon byta blöja? Får hon ens det? Ska hon mata barnet? Det är ju inte hennes ansvar…
Men hon inser till slut att någon måste ta hand om lilla flickan. Ingrid byter blöja, drar på sparkbyxor, blandar ersättning allting kommer tillbaka i händerna, även om huvudet är i kaos. Någon övergav precis sitt barn hos henne!
Vem var Erik? Hennes son Olle brukade visserligen vara lite av en charmör i sin ungdom, men nu? Inte en chans. Familjelivet i Lund är stabilt. Problem och stress, men inga hemliga barn.
Såja… såja, liten vän, Ingrid vaggar bebisen.
Mamman har kanske bara gått ut för att hämta något snabbt? Ska Ingrid ringa 112? Om barnet verkligen är Olles dotter blir det ju katastrof för hela familjen och stackars svärdottern, Malin, skulle aldrig förlåta.
Ingrid lutar sig över flickan och undrar visst finns det något släktskap med barnbarnet Elsa? Nej, det kan inte vara så.
Flickan dricker och slumrar nöjd. Ingrid smälter lite också. Hon har saknat småbarnstiden.
När barnet sover ringer Ingrid Olle, men hans nummer är ur drift. Till slut ringer hon Elsa och får veta att pappa är borta i skogen på jobb utan mobil, men han brukar ringa på kvällen.
Jaha, ni kunde ju meddela mig, suckar Ingrid trött.
Svärdottern Malin ringer hon också ber henne säga åt Olle att ringa mamma på kvällen.
Är det nåt särskilt? frågar Malin oroligt.
Nej, bara gärna att han ringer… Snälla, Malin.
Malin lovar.
Sedan ringer hon mamma och ljuger “stukat foten, kan inte komma idag, men det finns köttsoppa och bröd kvar.”
Mamman är orolig och ringer tillbaka flera gånger under dagen.
Ingrid byter om till mysbyxor och funderar. Allvaret tränger sig på. Vad håller hon på med egentligen? Ska hon verkligen inte kontakta polisen?
Rädslan för att det trots allt kan vara Olles barn gnager i henne. Och så konstig var flickan inte mer en stressad student än något annat. Och om mamman nu verkligen inte har någonstans att ta vägen?
Hon ringer sin bästa vän, Victoria.
Vickan, du kommer inte tro detta. Ett barn är lämnat till mig…
Victoria blir inte chockad, sätter igång och klurar rationellt och går även runt till grannarna för att fråga om någon Erik finns.
Jag är säker på att hon bara tog fel dörr, säger Victoria uppspelt. Låt oss gå till denne Erik och fråga!
De går uppåt till våning sex. En gammal dam öppnar irriterat och ropar in i lägenheten:
Erik! Någon till dig igen
Ut kommer en småstökig ung man med skägg.
Hej, gäller det surfplattan?
Nej, ett annat ärende, säger Victoria. Har du ett barn här i huset?
Han stirrar. Skakar på huvudet.
Nej, jag har inga barn. Du måste ha tagit fel.
Förbryllade vänder de ned igen.
Jag är it-konsult. Men vill ni ha hjälp letar vi efter mamman via sociala medier, säger pojken.
Nej, det vill de inte. Olle måste nås. Svärdottern ringer igen vardagskaos med två barn, simning för Elsa, fotbollsplagg för Stellan. Olle ringer senare, säger Malin. Om hon visste vilket kaos Ingrid har!
“Imorgon får det bli polisen”, bestämmer sig Ingrid.
Men när natten kommer kan hon inte sluta tänka på flickans ansikte förtvivlan, hopp, rädsla.
Natten är sömnlös. Ingrid går med barnet på armen, blandar ersättning, försöker trösta. Till slut somnar de båda två, utmattade.
På morgonen ringer mamma redan:
Hur är foten? Ska du komma idag?
Ja, ja, jag kommer…
Hon hänger en sjal som bärsjäl och går med lillan till affären det känns oväntat trevligt. Även till mamma går nu besöket bättre.
Vems är den där lilla? undrar mamman storögt.
Nästan barnvakt bara, säger Ingrid och fnissar.
Och visst, fler timmar går. När hon kommer hem får hon sms Olle är kontaktbar!
Hon ringer direkt.
Vad? Mamma, du vet jag är gift! låter Olle förvånad efter en snabb genomgång.
Men någon lämnade verkligen ett spädbarn till mig och sa att det är Eriks. Jag tänkte… om det är du!
Nej, mamma! Ring polisen nu, annars gör jag det!
Ingrid gör sig ändå ingen brådska. Lilla flickan är så söt, behöver mat, omvårdnad… “Efter blöjbyte. Sedan ringer jag Vik…”
I samma stund knackar det hårt på dörren. Där står flickan från igår fortfarande i överraskande tunn klädsel för säsongen, håret spretigt, flämtande andedräkt och rädda ögon.
Var är hon? Har du lämnat bort henne? Varför sa du inget?!
Kom in, säger Ingrid, ännu yrvaken.
Flickan kliver in, får syn på barnet som sover, och bryter direkt ihop, sjunker ner framför sängen och gråter hejdlöst.
Ingrid hämtar vatten, choklad och sitt kunnande: näring, socker och lugnande ord lindrar.
När tårarna runnit ut, får Ingrid höra hela historien. Flickan heter Maja, barnet heter Ellie.
Kärleken slog till förra sommaren, hans namn var Erik, de träffades via universitetet i Göteborg. Utlovade giftermål, stort engagemang och han påstod hans mamma skulle hjälpa till.
Efter nyår försvann han spårlöst. Blockerade allt, flyttade tydligen till Uppsala, ville inte höra talas om barnet.
Hemma i Skåne blev Maja utslängd av sin far, mamman död sedan länge. Farbröder och mostrar stöttade, men inte länge.
Majas dröm är ändå att bli sjuksköterska. Hon bor på studentkorridor, får dra ihop tillvaron.
Så kommer natten då allt faller: väninnan kastar ut henne, pengarna slut, och på nätet dyker Erik upp med en ny tjej.
I panik och i tanken att “Eriks mamma hjälper ju” springer Maja till rätt adress, men det är ju fel hus, samma typ av niovåningshus, men hon hamnade hos Ingrid.
Hon lämnar barnet, rusar bort gråtande, försöker plugga, kan inte sova.
På nätet försöker hon nå Erik, som påstår han inte hört något om barn från sin mamma. Och då inser hon misstaget och rusar tillbaka.
Men jag såg ju hennes bild på hans Facebook, hon är precis som du! Samma frisyr och ansikte…
Det kan gå snett ibland, suckar Ingrid, men det viktigaste är att du är här nu. Vad ska du göra?
Inte tillbaka till Erik i alla fall. Nu går jag tillbaks till korridoren, får se vad som händer Du har ju också haft det tufft, förlåt att jag utsatte dig för detta.
Ingrid berättar om grannen Erik och hela förväxlingen. Till och med Maja kan le igen.
Du får stanna här, säger Ingrid bestämt. Åtminstone en månad tills du klarat tentorna!
Maja sjunker ihop i fåtöljen. Ingrid bäddar i sovrummet, visar köket, pekar ut modersmjölksersättningen.
Men Maja sover redan. Bredvid Ellie, på sängen.
Vickan! Nej, det är inte Olles barn! väser Ingrid i telefon senare. Både Maja och Ellie är kvar här. Och tur att vi aldrig kontaktade polisen, eller hur?
Mjölken kommer igång, tentorna går bra. Efter det springer Maja ofta upp för mammans femte våning och hjälper henne. Mammans hälsoproblem snabbt genomgångna och botade, för nu lyssnar hon: “Hon har ju de senaste kunskaperna, Maja är klok och modern!”
Sedan fixar Ingrid praktik till Maja på hemtjänsten. Den där grannen Erik, han får hjälp med sin mormor, som Maja ger sprutor till.
Och lagom till hösten flyttar Maja med Ellie två våningar upp för att ta hand om Erik den äldres mormor och kanske, sakta, laga sitt hopp om framtid och skriva om sin egen berättelse med ny, stadig handstil.
