Julia var en kvinna med moderna ideal, eller åtminstone strävade hon efter att verka så. Hon klädde sig alltid stilfullt, och det var tack vare ett uppskattat och välbetalt arbete där hennes chefer satte stort värde på henne. Hon hade två vuxna söner; den äldsta var trettioåtta och den yngsta trettio år gammal. Julia hade även två svärdöttrar.
Hon brukade säga att svärdöttrarna var lika olika som sönerna själva och kanske var det precis som det borde vara. Den äldsta svärdottern, Agneta, kom från en liten by i Småland. Julia var aldrig den som trodde på fördomar om landsbygdens flickor kontra stadens flickor, men Agneta bar ofta landsbygdsstereotypen som en mantel.
Julia blandade sig aldrig i sina söners familjeliv och visste nästan ingenting om hur de egentligen levde med sina respektive. Det enda hon visste om sin äldsta sons äktenskap var att Agneta gifte sig med honom för att hon blivit gravid, och deras äldsta barn hade kommit fem månader efter bröllopet. Agneta såg på sin man som en praktisk nödvändighet.
Dessutom var Agneta en komplicerad och svår person att komma nära. Hon ringde bara Julia när det uppstått problem för att klaga och ventilera, för det tycktes vara det hon älskade mest. Agneta hade mycket få vänner, eftersom samtalen med henne sällan var lätta.
Den yngsta svärdottern, Ylva, var helt annorlunda. Efter bröllopet blev hon god vän med Julia och pratade gärna med henne om både glädje och sorg. Efter en tid ordnade Julia ett jobb åt Ylva på kontoret där hon själv arbetade. Kollegerna talade varmt om Ylva, om hennes omsorgsfullhet och vänlighet. Ylva hade bara ett fåtal nära vänner, men träffade dem så ofta hon kunde.
En mulen morgon klampade Agneta in på Julias kontor. Julia kände till att stämningen varit dålig hemma hos sonen på sistone, men hon höll sig utanför relationen. Just denna dag hade Agneta tagit med sig sin syster.
Nu räcker det, Julia! Jag står inte ut längre. Jag är trött! Jag har bestämt mig för att lämna din son och hyra en lägenhet i stan och låta honom klara sig själv, den där grisen.
God morgon, Agneta. Du vet att jag inte lägger mig i ert äktenskap. Säg bara, var tänker du hyra och hur ska barnen ta sig till sin skola?
Jag ska hyra mitt i Stockholm city.
Agneta, hur har du tänkt betala hyran? Det är ju svindyrt med lägenhet inne i stan.
Det är därför jag vill tala med dig! Som farmor är du skyldig att hjälpa mig. Du har ett ansvar!
Agneta, jag har inte så mycket pengar liggande. Om du verkligen behöver dem, vänta till ikväll så kan jag ta ut lite från mitt ISK-konto och ge dig det du behöver. Jag hade aldrig trott att du behövde så pass mycket.
Kom Agneta, nu går vi, systern drog henne försiktigt i ärmen. Vet du inte, en mamma håller alltid på sin son.
Precis när de skulle gå såg de hur Ylva, till synes skärrad, kikade fram bakom dörren.
Vad glor du på? Där ser du, samma sak kommer hända dig! Hon kommer ge dig samma svar! Om du nånsin ber om hjälp, så ska du inte räkna med något.
Ylva ryckte verkligen till när hon mötte de bägge upprörda kvinnornas blickar. Hon såg frågande på Julia, som sade med låg röst:
Ta det lugnt. Jag sätter in pengarna till henne ikväll, om det nu är så bråttom. Hon kan ju inte gå med barnen till fritids varje dag. Det handlar bara om pengar. Lita inte för mycket på hennes ord…
