Mina vänner, Erik och Linnea, bor vid kusten utanför Göteborg. Förra sommaren var det dags för ett dop där Erik skulle vara fadder. Efter ceremonin i kyrkan hölls som brukligt en fest. Där träffade de på faddernas morföräldrar. Hela kvällen kunde de inte sluta glädjas över att barnbarnet fått en så fantastisk fadder. De var väldigt stolta över att ha en sådan fin person som Erik i familjen.
De tyckte särskilt om att Linnea och hennes man bodde så nära havet.
Vilken fantastisk fadder mormor kunde inte vara lyckligare. Och dessutom bor han vid havet tänk så härligt! Nu har vi någon att hälsa på vid kusten. Och vi slipper hyra stuga. Släktingar är ju så generösa. Vad underbart, Erik, så glad att vi är släkt med dig!
Men vem kunde ana att mormor skulle ta sitt löfte så bokstavligt? Bara några veckor senare dök hon upp. Egentligen hade Linnea och Emil blivit förvarnade, för faddernas pappa, Lars, hade ringt Erik och undrat om föräldrarna kanske kunde komma och bo tre eller fyra dagar. Efter lite funderande där hemma bestämde Linnea och Emil sig för att säga ja. Det skulle kännas fel att tacka nej. Fast det var mitt i sommarsäsongen och både Erik och Linnea jobbade hela dagarna, så var det ingen bra tid för gäster. Linnea fick till och med ta ledigt för att kunna vara en god värdinna.
De kom, stannade några dagar, njöt av stranden och packade sedan ihop sina saker och reste hem, förstås tacksamma.
Eftersom de bara har en liten tvårumslägenhet, bestämde sig Linnea för att nästa gång säga nej, om släktingarna plötsligt får för sig att “glädja” dem med ännu ett besök. Med vänner och faddrar är det annorlunda då är en fika alltid välkommen. Men vänners föräldrar blir för mycket. Särskilt mitt under semestertider när utgifterna drar iväg och man måste spara för vintermånaderna.
När jag hörde om det här, slog det mig. Det rör sig om föräldrar till mina vänner, båda över 60, som redan fostrat sina barn och barnbarn. Vad handlade det om egentligen? Hade de nu bestämt sig för att utnyttja sina släktingar och använda vännernas hem som en gratis strandstuga?
Jag tror det, och dessutom lovade de att komma tillbaka…
Det här fick mig att inse vikten av att sätta gränser, även med familj. Man måste ibland våga vara lite svensk och säga ifrån på ett vänligt sätt annars får man aldrig vila på semestern.
