Jag är en väldigt aktiv kvinna, trots att jag fyllt 65 år. Jag lyckas fortfarande besöka olika platser och träffa många intressanta människor. När jag tänker tillbaka på min ungdom känner jag både glädje och vemod. Då kunde man åka på semester vart man än ville! Man kunde resa till havet, campa med vänner och kollegor, eller ta en kryssning på en sjö. Och allt gick att göra för ganska lite pengar.
Men den tiden känns som något som hör till det förflutna.
Jag har alltid tyckt om att möta nya människor. Jag träffade folk på stranden, på teatern och jag har behållit vänskapen med många bekanta år efter år.
När telegrammet kom förstod vi inte vem som egentligen kunde ha skickat det. Jag och min man gick ingenstans den dagen. Men klockan fyra på morgonen knackade det plötsligt på dörren. Vi öppnade dörren, och blev helt ställda av vad vi såg. På tröskeln stod Sigrid, två tonårsflickor, en mormor och en man. De hade med sig ett enormt lass med saker. Jag och min man var helt paffa, men lät de oväntade gästerna komma in i vår lägenhet. Sigrid utbrast:
Varför åkte ni inte bort för vår skull? Vi skickade ju telegrammet! Dessutom, taxi är dyrt jag är ledsen, men vi visste inte vem som skickat det! Men jag hade ju din adress. Nu står jag här. Jag trodde vi mest skulle brevväxla, inget mer! Sen berättade Sigrid att en av flickorna tog studenten i år och skulle börja på universitetet. Resten av familjen hade kommit för att stötta henne.
Varför åkte ni inte bort för oss? Vi skickade ju telegrammet! Taxi är dyrt! Jag visste inte vem som skickat det! Jag hade din adress. Nu är jag här. Jag trodde vi bara skulle brevväxla!
Sen berättade Sigrid att en av flickorna tagit studenten i år och skulle börja på universitetet. Familjen följde med för att vara med henne.
Vi ska bo hos dig! Vi har inte råd med hyra, och ni bor nära centrum!
Jag var alldeles chockad. Vi var ju inte ens släkt. Varför skulle vi låta dem bo hos oss? Plötsligt skulle jag alltså laga mat tre gånger om dagen. De hade med sig lite mat, men de lagade ingenting själva. Allt fick jag sköta.
Till slut stod jag inte ut längre efter tre dagar bad jag Sigrid och hennes familj att flytta någon annanstans. Jag brydde mig inte vart. Det blev ett fruktansvärt bråk. Sigrid började slå sönder porslin och skrek hysteriskt.
Jag blev helt förstummad av hennes beteende. Till slut gick de. De lyckades få med sig min morgonrock, några handdukar och till min förvåning en stor gryta med kåldolmar. Jag vet fortfarande inte hur de lyckades få med sig grytan, men den försvann rakt ur köket!
