Det vore svårt att tro vad som egentligen hände med min familj om inte allting skedde precis framför våra egna ögon. Allt började för sex månader sedan när min kära morfar gick bort och lämnade efter sig en fin lägenhet mitt i Stockholm. En månad efter hans bortgång bestämde min familj och jag oss för att städa ur lägenheten och förbereda den för försäljning. Under dagen packade vi ner morfars saker i stora säckar och gick igenom allt han lämnat.
Mot kvällen åkte alla hem, men min bror valde att stanna kvar och sova över i lägenheten. Vid sextiden nästa morgon ringde han mig med skakig röst och bad mig komma direkt. Utan att tveka rusade jag dit. Så fort jag klev in såg jag min brors skrämda ansikte och märkte att han var blek som snö. I vardagsrummet hörde vi tydliga steg, men inte en människa syntes till. Stämningen var så kuslig att jag rös längs ryggraden och allt vi ville var att komma ut därifrån.
Det tog oss nästan en halvtimme innan vi vågade oss tillbaka. Till vår förvåning såg vi att morfars saker nu var prydligt ordnade, precis som han brukade ha dem. Det var både en lättnad och en märklig känsla som dröjde sig kvar. Efter den upplevelsen bestämde vi oss för att inte besöka lägenheten igen, utan lät en mäklarfirma sköta försäljningen. Lyckligtvis hade de nya hyresgästerna inga som helst bekymmer efter att de flyttat in. Än idag kan jag få gåshud när jag tänker tillbaka på den där mystiska natten i morfars gamla hem.
