I dag hände något oväntat i klassrummet en ny tjej kom, och hennes namn var Ylva. När Ylva dök upp satte killarna genast igång med sina vanliga skämt, men de upptäckte snabbt att hon inte var ett lätt byte. Hennes hemliga vapen visade sig vara en orubblig självsäkerhet, oavsett vad som hände.
I klassen fanns redan en annan tjej, Sigrid, som killarna ofta gjorde narr av och slängde elaka kommentarer om hennes kropp. Hon brukade mest vara tyst eller gråta när det blev för mycket, men aldrig försökte hon slå tillbaka eller säga ifrån och givetvis blev det bara värre av deras hånfulla kommentarer, som “Spring nu flodhästen!” Så höll det på nästan varje dag tills Ylva kom.
Ylva var lång, dubbelt så lång som Sigrid nästan, och när hon började blev hon genast en del av killarnas vitsar. Men till skillnad från Sigrid hade Ylva gått på en annan skola förut, där hon varit uppskattad och där man faktiskt umgicks med varandra på ett bra sätt.
Vändpunkten kom en dag i matsalen. En kille kastade en bulle mot Ylva och skojade om hennes vikt. Hon blev förvånad men borstade bort smulorna från sina jeans, sa ingenting och ignorerade det. Lite senare, i korridoren, fällde en annan kille en kommentar om hennes kropp, och den här gången svarade Ylva snabbt och vasst: “Är era liv verkligen så trista att ni bara kan tänka på mina former? Jag hindrar er inte från att titta, så fortsätt och njut om det är så roligt!” Hennes svar gav henne ett kort lugn från deras skämt.
Under idrottslektionen skulle vi hoppa bock, och när det blev Ylvas tur ramlade faktiskt bocken omkull under hennes vikt. Hon tappade inte fattningen, gjorde istället en snygg volt och landade mjukt. Trots att hon var imponerande smidig skrattade killarna fortfarande. Ylva tog då ton igen, frågade varför de skrattade och undrade om de ville försöka lyfta henne om de nu var så roade. Killarna antog utmaningen och lyfte henne skrattet fortsatte.
Senare under lovet bestämde sig Ylva för att förändra sig lite. Hon började träna mer, blev mer disciplinerad, färgade håret och blev på många sätt rent ut sagt snyggare och ännu självsäkrare än förut.
När hon kom tillbaka till skolan kunde killarna knappt tro sina ögon. Plötsligt ville alla vara hennes vän. Men Ylva gick direkt fram till killen som brukade reta henne och log stort, frågade skämtsamt om han behövde hjälp med att hitta på nya skämt nu.
Genom allt detta höll Ylva sin självsäkerhet. Hon lät sig aldrig påverkas av deras kommentarer, utan valde att stå upp för sig själv rakt och stolt, och ignorerade all negativ uppmärksamhet. Hennes sätt att vara lärde oss alla något viktigt om hur långt man kan komma med trygghet i sig själv.
I dag, när jag tänker tillbaka på allt det där, önskar jag att jag själv hade vågat vara lika orädd som Ylva och stå upp mot grupptrycket. Jag har verkligen förstått att självsäkerhet och respekt för sig själv smittar av sig, och att det är just sådana kvaliteter som gör att man uppskattas på riktigt både av sig själv och andra.
