Det har nu gått sex månader sedan en stor sorg drabbade vår familj min far gick bort.
Några veckor efter begravningen kom min fars bror, min morbror Lennart, på besök. Han brukade hälsa på oss väldigt sällan och hade knappt någon kontakt med min far. De var aldrig ovänner, men de förstod sig aldrig på varandra. Mellan dem fanns alltid en kylig distans. Var och en levde sitt eget liv.
Hur gick resan hit? frågade jag. Och varför säger du du till mig? För att jag är din favoritmorbror! svarade morbror Lennart, med ett sött leende som om han verkligen var min favorit.
Morbror Lennart dök upp utan att avisera. Vi var helt oförberedda på att han skulle komma. Vi hade inte pratat med honom alls sedan begravningen. Han hade inte ringt en enda gång. Plötsligt stod han där i dörren.
När vi satt över en kopp kaffe frågade han: Hur ska arvet delas? Vi tre? Finns det ingen annan som ska ha något? Vilket arv? sade mamma, förbryllad, när hon samlat sig.
Det fanns förstås ett arv en fin lägenhet, ett stort hus på landet och två bilar. Mamma försökte övertala mig att vi skulle sälja huset och köpa en lägenhet åt mig i Stockholm där jag studerade. Men vi ville inte låta stressen avgöra, och beslöt oss för att ta det lugnt.
Arvet! De tillgångar min bror lämnat efter sig! svarade han. Du vet väl att om Marta och jag inte hade funnits hade du fått arvet. Ni har alltså ingen rätt till det! Men jag är hans bror! Jag har rätt till arvet! Nej, det har du inte! Lagen är på vår sida! Och om det inte är rättvist?
Morbror Lennart är en listig man. Han visste mycket väl att han enligt lagen inte har någon rätt till arvet, så han försökte istället att trycka på våra samveten. Men vi kunde inte förstå logiken i hans ord eller handlingar. Min far och Lennart hade aldrig varit vänner, så Lennart hade inget med våra tillgångar att göra.
När pappa föll sjuk sade han direkt att allt skulle gå till mig och mamma. Pappa hade aldrig tänkt att dela med sig av våra hem eller bilar till någon.
Och lika renhårigt, Lennart, inte heller med dig! Det vet du! Du har aldrig varit nära din bror! Precis! Det är som i en dålig film! En man gifter sig och frun tar allt föräldrar, syskon och syskonbarn får ingenting.
Morbror Lennart började vädja till vår skuld. Han försökte tvinga oss att dela arvet så att det blev tre delar. Hej då! Vi kommer inte att diskutera detta mer! sade mamma.
När Lennart lämnat låste jag och mamma huset och åkte tillbaka till vår lägenhet i Göteborg. Vi visste att Lennart inte skulle ge sig så lätt; det fanns mycket att kämpa om mycket pengar: en tredjedel av en pampig villa, en tredjedel av en vacker lägenhet i centrum och en tredjedel av två bilar. Det var en ganska stor summa i svenska kronor.
Morbror Lennart tog oss till domstol och hoppas fortfarande vinna. Men lagen är på vår sida. Vad bygger han sina förhoppningar på, egentligen?
