Min dotter, ska jag vänta på dig på söndag?, frågade jag min dotter. Självklart, svarade hon.
Jag förberedde mig för att barnen skulle komma och ville bjuda på något gott. Jag städade ordentligt hemma, gjorde mig i ordning, dukade fint och allt var klart det enda som återstod var att vänta på gästerna. Men ingen dök upp vid den avtalade tiden. Jag blev orolig och tänkte att något måste ha hänt dem. Egentligen ville jag ge barnen en rejäl slant. Jag visste hur mycket de drömde om att köpa en ny bil. Jag bestämde mig för att ringa min dotter. Hon svarade, trött i rösten:
Mamma, jag glömde helt bort att vi skulle komma till dig. Menar du att jag har lagt två dagar på att göra i ordning för er, helt i onödan? Speciellt idag när det faktiskt är min födelsedag. Mamma, vi kommer, jag lovar vi har bara haft så mycket att göra att det for ur huvudet. Men det är lugnt.
Jag la på luren, och kände mig så besviken. Allt jag hade förberett för dem kastade jag bort. Sedan packade jag mina saker, tog pengarna jag tänkt ge barnen och bokade en resa till Visby på Gotland. Det visade sig bli en fantastisk semester. En dag när jag satt i Almedalen kom en man fram till mig och frågade om jag ville gå och fika med honom. Han hette Filip och jobbade tidigare som domare. Det var lätt att prata med honom, och han hade mängder av roliga och intressanta historier och jag delade med mig av mitt liv.
Till slut blev vi förälskade i varandra. Innan jag skulle resa hem frågade Filip om jag ville flytta in hos honom. Jag har en trevlig lägenhet och pension. Vi kan gå på bio tillsammans, promenera, njuta av våra dagar. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Jag har ju barn, barnbarn. Men de har sina egna liv nu. De kommer såklart och hälsar på oss ibland, sa Filip lugnande. Av någon anledning kom jag direkt att tänka på min dotters beteende. Och till slut sa jag ja.
En vecka senare kom jag tillbaka hem. På ytterdörren satt en efterlysning om hjälp att hitta en kvinna mig. De letar efter dig, eller hur?, frågade Filip. Det måste vara min dotter, svarade jag. Visste hon inte att du var på semester? Nej, det hade jag inte sagt.
Just då hörde jag min dotters steg i trappan. Mamma, var har du varit? Jag har letat överallt efter dig! Jag var på semester. Jag kan väl få ha mina egna bekymmer och glädjeämnen också. Det här är Filip. Vi har bestämt oss för att bo ihop. Vadå, jag förstår inte. Oroa dig inte, det är inget fel på mig. Vill du inte att jag ska få vara lycklig? Jo, självklart vill jag det, mamma. Då så. Kom, jag har lite souvenirer från Gotland att ge dig. Skulle du ha vågat svänga om livet så här?
