13 april
Imorse när pappa körde mot kontoret stannade han till vid en bensinstation för att tanka. Vid pumpen satt en ung gravid kvinna, kanske 19 år, och tiggde. Hon bad om hjälp, men pappa svarade att han tyvärr inte hade några mynt i fickan, och gick mot bilen för att köra vidare.
Efter några sekunder stannade han dock upp och gick tillbaka till henne. Han frågade försiktigt hur hon hamnat där. Hon berättade att hon hade haft en allvarlig konflikt med sina föräldrar, de höll inte med om hennes livsval hon hade blivit gravid utan att vara gift, och därför hade de visat henne kallt och hårt ut ur hemmet. Pappa undrade om hon hade något jobb eller någon form av ekonomiskt stöd, men hon skakade bara på huvudet.
Efter att ha samtalat en stund tog pappa fram sitt visitkort och bad henne ringa honom dagen efter. Kvinnan ringde, och pappa bjöd in henne till sitt kontor i centrala Stockholm. Han höll ett enkelt samtal där hon fick berätta mer om sig själv. En vecka senare erbjöd han henne ett jobb till att börja med bestod uppgifterna i att ta emot samtal och utföra små sysslor. Med tiden visade hon sig vara så pålitlig och engagerad att hon snart blev en av företagets vicechefer.
Nu har hon sin egen lilla familj och klarar sig utmärkt. Ibland tänker jag på hur ett enda ögonblicks omtanke verkar kunna förändra allt och hur stolta vi är över pappa.
