När jag var barn, hade jag en stor och ljus dröm som fyllde alla mina tankar. Jag drömde om att en dag bli mamma. Och när jag till sist väntade barn, kunde jag knappt bärga mig tills stunden då jag skulle få hålla mitt barn i famnen. När värkarna satte igång blev jag skjutsad till sjukhuset i Uppsala. Den dagen föddes min son. Min glädje visste inga gränser.
Mot kvällningen kom barnmorskan Birgitta in med babyn. Han var så liten, med en liten näsa och stora grå ögon. Vi blev ensamma i det vita rummet. Jag lade först bara händerna försiktigt om honom, och började sedan varsamt linda in honom i filtarnadet tog nog en evighet, för jag hade aldrig förr hållt ett spädbarn. Jag var så rädd att skada honom.
Jag sträckte försiktigt ut kanterna på filten. Då såg jag hans små fötter inte alls som jag hade föreställt mig. Han sov så fridfullt. Jag strök långsamt hans ben, hans armar, hans lilla mage. Slöt ögonen och höll honom tätt intill. Jag drog in doften ur hans fina hår. Den där gåtfulla doften, min sons alldeles egna den kände jag genast igen. Men plötsligt svepte en egendomlig känsla in, min inre ro försvann. Märkliga tankar dök upp, jag började tvivla. Han luktade inte alls som jag i så många år fantiserat om. Det kändes konstigt, som om jag bar någon annans barn i armarna.
Jag ville lämna rummet och aldrig återvända. Men hur skulle jag kunna lämna ett hjälplöst barn, som ju var i behov av min omsorg och min kärlek? Jag hade väntat i två år på just denna stund, att få hålla mitt barn.
På avdelningen kändes allting kallt och stelt. Jag ropade på en undersköterska och försökte åter bädda om min pojke, men fingrarna darrade av osäkerhet. Jag visste inte hur jag skulle mata honom. Han ville inte amma, vred bara undan huvudet. Han öppnade ögonen och såg mot mig, kunde ännu inte fokusera blicken, ändå kändes det som att han sökte känna igen mig. När jag tryckte honom varsamt mot mig, gled hans lilla hand mot min axel. Den var så varm och mjuk. Då släppte all min oro. Min son sov djupt och tryggt i min famn. Min dröm hade blivit sann: jag hade blivit mamma.
