Vad tycker du egentligen om riktigt tidiga telefonsamtal? Alltså, supertidigt.
På sistone har min mans svägerska börjat ringa mig vid fem på morgonen. Och inte nog med det, hans syster ringer honom också i samma veva. Man har ju knappt fått upp ögonen innan det börjar ringa. Jag blev riktigt paff över hur fräckt det var.
När jag väl svarade så hörde jag bara:
Sover du fortfarande? Vi sticker iväg före elva på viktiga ärenden. Håll koll på barnen nu. De står utanför ert staket.
Innan vi ens hann säga ett ord la hon bara på.
Jag och min man tittade bara frågande på varandra. Vilka barnbarn så här tidigt? Och varför står de utanför vår tomt?
Min man hoppade i kläderna och gick ut. Våra hundar skällde som galningar, så nog var det någon där.
Och visst, våra tre barnbarn stod uppradade vid grindarna. Jag blev helt paff.
Vi tog in barnen och började såklart ringa till deras föräldrar för att försöka förstå vad som pågick. Svaret vi fick var:
Tycker ni inte om barnbarnen? Ni hjälper aldrig till med pengar, inga presenter får de heller. Ni kan åtminstone umgås med dem nu. Vi har viktiga ärenden. Passa på att bättra på ert rykte inför ungarna.
Jag och min man bara gapade. Den yngsta är inte ens ett år och kom utan både blöjor och barnmat.
Tur att det finns ett Coop här i Uppsala som är öppet dygnet runt. Min man fick åka dit och köpa allt vi kunde tänkas behöva. Man vill ju inte att ungarna ska gå hungriga.
Vi kämpade på länge med dem. Barnen var alldeles vimsiga, ville inte sova, grinade och var allmänt uppochner. Klart att de var det när de fått vakna mitt i natten.
Föräldrarna kom inte och hämtade dem förrän framåt tre på eftermiddagen. Och det var för att vi hade ringt dem flera gånger. Någon annans barn det är verkligen ett stort ansvar.
Sedan fick vi också höra att vi köpt fel sorts blöjor och barnmat. Men hem med allt vi handlat, det tog de minsann ändå.
Nu sitter vi här och har ingen aning om hur vi ska skydda oss från att samma sak händer igen. Jag är fortfarande skärrad tänk om vi vaknar till barnbarnen utanför grinden igen klockan fem på morgonen. Fy, vad olustigt det varMen så bestämde vi oss. Nästa morgon ställde vi larmet tidigare än vanligt, kokade extra starkt kaffe och satte oss vid köksbordet, beredda på allt. Om vi ändå skulle bli överraskade, fick det vara på våra egna villkor. Inga fler chockstarter på morgonen vi bestämmer själva när och hur vi tar emot världen, och våra barnbarn.
Vi skrev ett brev till svägerskan och hennes syster där vi berättade att vi gärna hjälper till när vi blivit tillfrågade i förväg. Vi klippte en bild på oss själva framför grinden, iförda morgonrock och pyjamas, med ett leende och texten: Barnvakt dygnet runt om vi får välja tiden själva! Sedan satte vi upp bilden på grinden också, så det inte skulle råda någon tvekan.
Det var som om grinden fick en magisk kraft. Inga fler oväntade besök, inga fler telefonsamtal vid gryningen. Och barnbarnen? De kommer nu förbi på eftermiddagarna, för fika och sagoläsning, och vi njuter av varje minut på våra egna villkor.
Från och med nu sover vi gott om nätterna. Kaffe smakar bäst när ingen ringer klockan fem, och en barnhand i ens egen när man är redo, är faktiskt världens bästa väckarklocka.
