Kunde du inte betala för allas fika, inte bara din egen?: blev sur redan på första dejten

Jag lärde känna en kille på min kompis Annalisas födelsedagsfest. Det visade sig att han var en vän till hennes pojkvän. Vi verkade gilla varandra och han bjöd ut mig på stan.

När vi sågs, sa han att vi behövde gå till en mataffär för att handla lite mat och att vi sedan skulle vidare hem till en kompis. Ute var det riktigt kallt och han föreslog inga andra alternativ, som ett café eller en bio, så jag gick med på det.

Han föreslog att vi skulle köpa en pizza och några småsaker. Vi gick in på ICA, tog en kundvagn och började handla. Men genast började han lasta i dyr konjak, ett paket lyxig prinskorv, ost, ananas…

Jag blev ganska förvånad, jag plockade åt mig lite clementiner och småkakor jag hade inte så mycket pengar med mig. Jag hade ju trott att vi skulle på en dejt, inte storhandla.

Så jag tänkte att han var generös och skötte allt.

När vi kom till kassan stod fem personer framför oss. Plötsligt backar han ifrån vagnen och säger: Jag kommer strax tillbaka. Jag fattade ingenting. Snart var det min tur. Jag tog clementinerna och småkakorna jag lagt i vagnen och lämnade resten.

Vid utgången såg jag honom vänta. Han tog påsen från mig, kände att den var lätt, tittade förvånat och undrade: Var är resten?

Jag pekade mot affären där vi handlat. Han ropade surt efter mig att jag var snål och att jag visst kunde ha betalat allt, att han bara slösat bort sin tid…

Bedöm artikeln
( No ratings yet )
Kunde du inte betala för allas fika, inte bara din egen?: blev sur redan på första dejten