En kylig höstdag stod jag på busshållplatsen och väntade på min buss. Regnet hade just börjat falla och det var bara fem minuter kvar tills bussen skulle avgå. Jag sökte skydd och gick in i väntrummet, satte mig ner och tog fram min telefon för att läsa nyheterna. Då kom en livlig äldre dam och satte sig på den lediga platsen bredvid mig, och vi började tala. Det märktes att hon var sugen på lite sällskap, så vi pratade smått om vädret och annat vardagligt. Hon var väldigt pratsam och började snart dela med sig av sin livshistoria.
Hennes liv hade knappast varit lätt; hon hade drabbats av en plötslig tragedi som gjorde att hon förlorade sitt hem. Huset hon bott i var ursprungligen byggt för två familjer hon bodde i den ena delen, och i den andra bodde en osäker familj. Tyvärr bröt en vild fest ut i grannfamiljens del av huset, och en brand startade där och spred sig snabbt till hennes del. Trots att hon lyckades rädda några ägodelar gick huset förlorat.
Utan något ställe att ta vägen fick hon bo hos sin dotters familj inne i staden. Efter bara en vecka började dottern klaga, och menade att mormor blivit en belastning och att hon måste hitta annat boende. Det gjorde ont att höra hur hennes egen dotter behandlat henne, särskilt med tanke på allt hon gjort för sin familj.
När jag frågade henne var hon bodde nu, berättade hon att hon tagit sin tillflykt till ett tomt hus ute i byn. Jag erbjöd min hjälp, men hon avböjde vänligt och sa att hon hade precis vad hon behövde. Efter samtalet följde jag henne till bussen och tog en bild på henne och bussen med byns namn på. När jag kom hem bestämde jag mig för att göra något, så jag kontaktade byalaget. En vecka senare åkte jag ut till hennes plats tillsammans med mina vänner ett gäng skickliga hantverkare.
Med hjälp av råd från byalaget och fotot på hennes stuga hade vi en plan för vad som behövde göras. Men när vi väl kom fram blev vi närmast rörda till tårar av skicket på hennes hus. Det fanns varken golv eller tak, och rinnande vatten var ett problem på grund av trasiga rör och svåra ekonomiska omständigheter.
Under en veckas tid satte vi våra kunskaper på prov. Tack vare kundernas stöd och generösa gåvor lyckades vi bygga om huset. Nu har den äldre damen rinnande vatten och en fungerande toalett. Vi fick nya tak, putsade väggarna och la in golv i hennes två rum stora stuga. Hennes tacksamhet var den finaste belöningen hon kramade om oss alla, och det glittrade av glädjetårar i hennes ögon.
Godheten slutade inte där. Hela byn slöt upp bakom oss, byggde ett nytt staket, röjde på tomten och bjöd oss välkomna som hedersgäster med mat och till och med logi. Den här upplevelsen gav mig en genuin tro på medmänsklighetens styrka och värmen i det svenska samhällsengagemanget.
