Märta växte upp i en liten by några hundra kilometer från den stora staden Stockholm. För att ta sig dit på sommaren måste hon kliva ombord på en roddbåt och kämpa över en vildsint å, medan vinterresan krävde en nervkittlande färd längs en snötäckt E4:an där man aldrig visste om man skulle hamna i ett älgspår.
Trots dessa små äventyr bodde det förvånansvärt många människor i Märta by. Alla kände alla, snackade om vädret, klagade över systembolagets öppettider och hjälpte varandra så gott det gickibland till och med med ett leende.
Märta var den där efterlängtade ungen, men ja, hennes mamma födde henne utanför äktenskapet.
Pappan i fråga hette Larslång, stilig och gift med sin bästa väninna. Ingen hade så klart en aning om att han var Märtas pappa. Mannen i fråga gled runt med tre barn och hade ingen som helst lust att röra om i familjegrytan, och Märtas mamma ville helst undvika skandaler vid kyrkkaffet.
Sedan barndomen hade Liselott (Lars dotter) och Märta varit bästa vänner, lekt ihop och till och med gått i samma klass. Flickorna hade fått musikalisk talang direkt från navelsträngen och började spela fiol på lilla musikskolanoch gick ut med både betyg och applåder. Drömmarna om Musikhögskolan i Göteborg var stora.
Men som det ofta blir när grusvägen viker av, skiljdes deras vägar efter skolan. Liselott drog iväg mot cityliv, medan Märta blev kvar i byn. Kontakten rann ut i sanden och under många år hörde de inte av varandra ens på Facebook.
Naturligtvis visade det sig att barndomsdrömmarna mest var fantasier. Ingen av dem satte sin fot på MusikhögskolanLiselott tappade intresset och blev maskinoperatör, Märta öppnade sin egen frisörsalong med schampo och klippmaskin som vapensköld. Tiden gick, Märta gifte sig och fick två grabbar. Då och då drömde hon sig tillbaka till skoldagarna med Liselott.
En dag blev livet dramatiskt. Läkarna upptäckte att Märtas mamma hade en tumör. Märta gjorde allt för att hjälpa, men när slutet närmade sig kom hemligheterna fram
Din pappa din pappa Kom lite närmare, min flicka
Informationen Märta fick slog henne bokstavligen med häpnad. Hon hade växt upp sida vid sida med sin helsyster, och fattade aldrig vinken! Inte undra på att de ville exakt samma sakertack pappa-genen för det.
Nu skulle det grävas för att hitta Liselotts mobilnummer. Lars bodde inte kvar i bynLiselott hade flyttat föräldrarna till staden, och spåren var lika snåriga som Sörmländska skogar. Men efter flitigt ringande och en del släktresearch lyckades Märta till slut få tag på Liselott.
Hon slog numret och på andra sidan hörde hon lyckliga utrop i luren. Liselott blev jätteglad att bästa kompisen från barndomen ringde. Men Märta bestämde att det viktiga samtalet om deras band inte skulle tas via mobildet krävde kanelbulle och ögonkontakt, så hon bjöd in Liselott till byn.
Några dagar senare kom Liselott hem, och de satte sig ner vid köksbordet och pratade och pratade, mindes skratten från blockflöjtslektionerna, och var uppriktigt glada över att ses igen. Numera stöttar de varandra, reser emellan och, självklart, började Märta äntligen prata med sin pappa.
Lars bad sin fru om ursäkt, och hon valde att förlåta honomvi är ju ändå svenskar med gott kaffe och känslor under ytan. Nu kommer både Lars och Liselott och hälsar på Märta, tillsammans besöker de platsen där Märtas mamma vilar. Lars pratar glatt med sina barnbarn, pojkarna är överlyckliga över att ha fått en morfar. Så blev det med den saken, sanningen kom fram till slut, utan att någon behövde dra på sig skämskudden.
