Min svärmor är otroligt överbeskyddande mot sin son. Varenda dag, särskilt nu under semestern, går min fru hem till sin mamma för att äta lunch. Hon får meddelanden från henne hela tiden. Om det uppstår något bekymmer vänder hon sig direkt till sin mamma för råd och lösningar. Och när hon behöver pengar är det alltid hennes mamma hon frågar.
Idag kom jag hem efter jobbet och där satt min svärmor i vårt vardagsrum med en resväska full av saker och böcker.
God kväll, Gunilla! hälsade jag. Vad gör du med den där väskan?
Jag har bestämt mig för att stanna hos er i en vecka, för att hjälpa dig med hushållet, med barnet, och med din fru. Du måste ju försöka hinna med att ordna maten till din fru. Det är inte lätt att räcka till när man jobbar, eller hur? svarade hon.
Gunilla är verkligen en bestämd kvinna och hon låter sig inte påverkas. Jag bråkade inte med henne, för det har jag lärt mig att man inte tjänar på. Istället gick jag in till min fru för att prata. Hennes reaktion var minst sagt chockartad!
Men vad menar du, Johanna? Din mamma tänker bo här hos oss, utan att ens fråga? Och hon säger rakt ut att jag inte klarar av att sköta hushållet.
Jag har inget emot det. Låt henne stanna. Varför skulle din mamma få komma och bo här i en vecka men inte min? Är min mamma sämre, eller vad? När din mamma bodde här och hjälpte till en vecka, sa jag något emot det? undrade min fru.
Vänta nu… Min mamma bor ju i Göteborg, hon kommer högst en eller två gånger om året! Jag kan ju inte låta henne bo på hotell. Din mamma bor här på Södermalm och kommer hit nästan varje dag! svarade jag.
Jag är inte bekväm med att min svärmor ska bo hos oss när jag jobbar. Jag kan bara föreställa mig hur hon rotar i våra saker och öppnar våra skåp när vi inte är hemma.
Min fru är uppvuxen med sin mammas överengagerade sätt. Johanna har fått gråa hårstrån, men hennes mamma springer fortfarande kring och kommer med matportioner och är ständigt orolig. Vi diskuterar det här ganska ofta och jag börjar verkligen tröttna på att min fru fortfarande låter sin mamma styra och ställa. Samtidigt blir Gunilla upprörd över att jag inte tar bättre hand om hennes dotter, och hon drar sig inte för att ge råd om hur jag borde leva, vad jag ska göra och hur jag ska ta hand om min fru.
När vi gifte oss kom Gunilla på besök varenda dag, tvättade sin dotters strumpor och väntade med middagen tills Johanna slutade jobbet. Jag blev till sist trött och pratade med frun, som, efter samtal med sin mamma, lyckades begränsa Gunillas besök till två eller tre gånger i veckan. När vår son Axel föddes började svärmor åter dyka upp oftare.
Nu har jag bestämt mig. Om Gunilla ska bestämma här hemma tänker jag hyra en egen lägenhet och flytta ut. Jag har sagt det till min fru: Jag flyttar om din mamma blir kvar här.
Min mamma vill ju bara hjälpa till! sade Johanna upprört.
Och vad behöver jag hjälpen till?
