För länge sedan fanns det en kvinna vid namn Berit, som ensam uppfostrade sina två barn i Stockholm. När Berit drabbades av en hjärtattack var det sonen, Henrik, som genast stegade in och tog ansvar för sin gamla mor. Hans syster, Maja, bodde i en rymlig lägenhet i Vasastan, men hon hittade alltid på anledningar till att inte hjälpa till med omsorgen om Berit.
Henrik och hans hustru, Karin, tog på sig uppgiften att vårda Berit, men det var långt ifrån enkelt. De kämpade med att hitta en balans mellan att ta hand om en äldre person, fostra sitt eget barn, och samtidigt sköta sina jobb. Ibland bad Henrik sin syster om lite ekonomisk hjälp för att täcka Berits medicinska behov, men Maja satte alltid sina egna utgifter före sin mammas välmående.
Trots allt motstånd växte Henrik och Karins omtanke till ett göteborgskt tålamod, och Berit tillfrisknade så småningom. Hon började till och med hjälpa till i hushållet igen, och en stund var det både glädje och lättnad i hemmet. Men en dag hörde Henrik sin mamma tala om att överlåta lägenheten i Hornstull till Maja, så att systern kunde sälja den och skaffa sig ett eget hus.
När Henrik insåg detta skar det till i hjärtat. Han kände sig sviken och djupt sårad, eftersom han och Karin hade stått vid Berits sida under svåra stunder, medan Maja höll sig undan. Men nu verkade det som om hela arvet skulle gå till Maja. När Henrik tog upp det med sin mor, bekräftade Berit att Maja behövde pengarna mer, och att Henrik nog skulle klara sig ändå.
Henrik kände ilskan sjuda för första gången kände han att orättvisan blev för tung. Han packade sina saker och skickade Berit till sin syster, den dotter mamman tydligen satte över allt annat. Det var Henriks sätt att visa sin sorg och sin besvikelse över moderns beslut att välja systern, trots all kärlek och omsorg han själv hade givit.
