För länge sedan, när jag tänker tillbaka, minns jag när jag nyligen träffade min väninna Ingrid. Hennes livsberättelse har etsat sig fast i mitt minne. Hennes värme, optimism och uppriktighet fick mig att lita på henne direkt. Genom åren hade hennes liv prövats med både motgångar och glädjeämnen, ungefär som de flesta av oss upplever.
Ingrid är mor till fyra barn den äldsta sonen är nu 22, tvillingarna är 15 och den yngsta flickan är fem år gammal. Intressant nog har alla barn olika pappor, och Ingrid har varit gift tre gånger. Hennes första äktenskap tog slut på grund av hennes makes ständiga alkoholkonsumtion. Trots hennes försök ville han aldrig förändras, så hon kände sig tvungen att gå vidare. Hennes andra äktenskap var med en man som egentligen bara ville leva på henne och hennes mamma. Deras vägar skildes åt när Ingrid var trettiotre.
Under denna stressiga period arbetade Ingrid på kundtjänst åt ett stort svenskt telekombolag i Stockholm. Livet var rörigt och dagarna gick i ett, men hon höll humöret uppe för barnens skull. Så småningom genomgick hennes första make behandling för sitt beroende, och deras relation förbättrades. Han fick åter träffa sin son och bidrog i liten mån ekonomiskt. Den andra maken försvann ur deras liv helt och hållet, han visade ingen vilja att lära känna tvillingarna.
Åren gick, och Ingrid träffade ibland män, men ingen relation blev seriös. Det var genom sociala medier hon lärde känna sin tredje make, Per. Det var vid en julhelg hon planerade att resa till västkusten och hamnade i Göteborg, Pers hemstad, där de redan hade haft kontakt på nätet. Där, vid havet, inleddes en passionerad kärlekshistoria under ljusa sommarnätter. Ingrid och tvillingarna flyttade sedan till Göteborg och barnen började skolan där.
Men även detta förhållande höll inte. Per kände sig besvärad av flytten och ansvaret med äktenskapet, så de gick skilda vägar. Ingrid bestämde sig ändå för att stanna i staden som hon nu älskade. Hennes äldste son valde själv att bo med sin far i Uppsala, vilket Ingrid accepterade utan motstånd.
För att skingra tankarna registrerade hon sig på en dejtingsida och träffade många män, men höll det hela lättsamt. Hon levde i nuet och lät sig inte stressas av tanken på ett nytt seriöst förhållande. En dag träffade hon Mats, en man något yngre, som bott hela sitt liv i samma lilla stad i Småland. Mellan dem uppstod omedelbar förståelse, och tio månader senare gifte de sig.
Mats hade inga egna barn, och när Ingrid födde deras gemensamma dotter var lyckan stor. Snart köpte de sitt eget hus och startade en liten gård nära sjö och skog. Deras drömmar gick hand i hand, som om livet självt fört dem samman utan att de ens behövt prata om sina önskningar.
När jag lyssnar till Ingrids historia förstår jag att man aldrig får ge upp. Det är avgörande att ta hand om sig själv och att odla kärlek till sig själv. Istället för att jaga efter män eller äktenskap handlar det om att uppskatta livet och inte låta sorgliga stunder bli en ständig källa till missmod. Att ha barn behöver inte vara ett hinder, någon kommer alltid att acceptera och älska dig, oavsett situation. Älska dig själv och var tacksam för livet!
