När jag tänker tillbaka på min ungdomstid slås jag av hur många passionerade, intrikata band som formades i vår vänskapskrets. Bland oss fanns ett par, Erik och Maja. Erik var alltid den roligaste i gänget, med en humor som smittade av sig på alla, och Maja matchade honom perfekt med sin sprudlande, livliga personlighet. Trots att deras skratt ofta fyllde våra samlingar, så bråkade de ibland över småsaker.
En kväll var vi alla bjudna hem till mig på fest i vår tvåa i Stockholm. Erik väntade just då på Maja vid busshållplatsen på Odenplan. Typiskt nog var Maja sen, medan Erik tålmodigt stod och frös i kvällsluften. Mitt bland de myllrande människorna fick han syn på en tjej med samma mörka lockar och klädstil som Maja. Spontant bestämde han sig för att skoja till det. Han gick fram bakom henne, la armen runt hennes midja och började retas som han brukade göra med Maja.
Till hans förskräckelse vände sig tjejen om och det var inte Maja. Hon blev såklart chockad och skrek till, medan Erik snabbt insåg sitt misstag. Situationen spårade ur, och till slut ringde Maja polisen. Allt ordnade sig så småningom, men Erik och den okända tjejen, som hette Ingrid, hamnade tillsammans på polisstationen. Där satt de i drygt tre kvart och väntade. Under tiden fick de chansen att prata och upptäckte att de faktiskt klickade oväntat bra.
Fyra månader efter den kvällen gifte sig Erik och Ingrid på Stadshuset. Numera har de två söner som växt om sin pappa både i längd och upptåg. Maja försökte under en period vinna tillbaka Erik och var rätt vass mot Ingrid, men så småningom la hon det bakom sig. Även för Maja väntade lyckan så småningom runt hörnet.
När Erik ibland blickar tillbaka på den där märkliga, snöiga kvällen vid Odenplan är han övertygad om att det var ödet som förde honom och Ingrid samman. Livet vänder plötsligt, och ibland leder oss misstag precis dit vi ska. Så jag skålar i en kopp bryggkaffe för slumpen och för de oväntade vägar som formar våra liv!
