De senaste två åren har jag och min man bott i en hyreslägenhet, och det är verkligen allt annat än lyx. Vi drömmer om att flytta och äga vårt eget bo, men för närvarande är vår budget lika tunn som en tunnbrödsrulle. Lägenheten vi hyr ägs av mamma min väninna och livet här kan vara lite som att gå på is utan skridskor: man riskerar bråk varje gång något står snett eller om vi gör något hon inte gillar. Hon är inte direkt den sortens värdinna som bjuder på kaffe och har överseende; plötsliga konfrontationer är en stående del av menyn.
Grannarna är inte heller någon social succé, direkt. Efter varje hej kommer gärna ett syrligt ni är väl snart på väg ut? alltid lika upplyftande för självkänslan.
Föräldrarna insisterar på att vi ska spara ihop pengar till en egen bostad. Lättare sagt än gjort när hyran slukar halva lönen och resten försvinner till mat, SL-kort och någon enstaka ostprickig ost. Min mamma håller koll på våra finanser som om hon fortfarande var chef på banken. Det är svårt att lägga undan pengar när hon inspekterar inköpslistan på ICA och undrar varför vi köpt två ostar istället för en.
Vi har minimerat inköpen av nya kläder det känns som att vi går omkring i samma gamla tröja tills den är så slitstark att man kan använda den till att putsa fönster.
Både min mamma och min mans mamma har egna lägenheter men nej, det räcker inte för att få bo där, och någon hjälp med kontantinsatsen verkar vara lika trolig som att hitta ost utan hål i Sverige. De anser att vi ska lära oss självständighet genom att kämpa oss igenom varenda motgång. Själva tycker vi att vår självständighet är så stabil att den snart resulterar i självutplåning.
Det känns surt att våra syskon har fått hjälp att komma över tröskeln några av dem har fått lägenheter, medan vi ska kämpa ihop varje krona själva (och när vi väl lyckas spara en hundralapp så försvinner det snabbt ibland känns det som att pengarna har vingar). Vi tycker ändå att vi har förtjänat lite stöd och förståelse, och ibland önskar vi att de skulle se våra situation och sträcka ut handen om så bara med en ny ost på månadslistan.
