Idag sitter jag och tänker tillbaka på tiden när en ny tjej, som hette Linnea, började i vår klass här i Göteborg. Så fort hon dök upp blev det liv i klassen killarna började genast skämta och retas, men insåg snart att Linnea inte var någon som vek ner sig. Hon hade en otrolig självkänsla, som om inget någonsin kunde rubba henne.
I samma klass fanns också en annan tjej, Ebba. Ebba hade under lång tid fått utstå elaka kommentarer från killarna. De brukade håna och skrika fula ord om att hon var för rund, ibland ropade de till och med saker som “Spring, kossan!”. Ebba sa aldrig emot, ibland blev hon bara tyst eller började gråta. Hon försökte aldrig slå tillbaka eller få deras uppmärksamhet att försvinna, vilket bara gjorde deras mobbning värre.
När Linnea kom in i klassen förändrades allt. Linnea var lång, nästan dubbelt så lång som Ebba, och blev även själv snabbt ett mål för elaka skämt. Till skillnad från Ebba hade Linnea gått på en annan skola tidigare, där hon hade varit omtyckt och fått vara sig själv. Barnen på hennes förra gård umgicks på ett helt annat sätt; där var det gemenskap och glada lekar.
En dag i matsalen inträffade något som förändrade dynamiken. En av killarna kastade en fralla mot Linnea och försökte driva med hennes utseende. Linnea ryckte på axlarna, borstade bort smulorna från sina jeans och svarade inte ens. Senare, ute i korridoren, gjorde en annan kille en elak kommentar om hennes kropp den här gången bestämde sig Linnea för att svara. Hon log lite och sa: “Är ni verkligen så tråkiga att ni bara tänker på mina kurvor? Varsågoda, ni får väl beundra hur mycket ni vill!” Hennes självsäkra svar gav henne ett kort andrum; killarna tystnade för ett ögonblick.
Vid idrottslektionen skulle vi hoppa över bock. När det blev Linneas tur, vek sig bocken lite av hennes vikt men Linnea gjorde en elegant volt och landade mjukt. Killarna fnissade ändå, men Linnea förlorade aldrig fattningen. Hon vände sig mot dem och frågade med glimten i ögat varför de skrattade, och erbjöd sig att lyfta bocken själv om det nu var så roligt. Killarna accepterade utmaningen och fortsatte att skratta, men på något sätt kändes det som att Linnea styrde över situationen.
Under lovet bestämde sig Linnea för att göra en förändring. Hon började träna, blev mer noggrann med kosten, och färgade håret. När hon kom tillbaka till skolan var hon nästan som en ny person starkare, självsäkrare och gladare än någonsin.
När killarna såg Linnea efter lovet tappade de hakan. Plötsligt ville alla vara hennes vän. Men Linnea gav bara ett stort leende till den kille som hade kastat frallan tidigare och frågade skämtsamt om han behövde nya tips för att reta folk.
Genom allt detta har Linnea varit min stora inspiration. Hon har aldrig låtit sig knäckas av elaka kommentarer istället har hon stått på sig och visat oss alla att självsäkerhet är nyckeln. Tack vare Linnea har jag lärt mig vad det betyder att vara stolt över sig själv, oavsett vad andra säger. Det är något jag alltid kommer att bära med mig.
