Mamma, Mikael och jag hade inte planerat att skaffa barn än Vi ville bara gifta oss någon gång i framtiden. Det var då Märta insåg att allt
Det utspelade sig i början av 1990-talet. Märta uppfostrade sin dotter själv, eftersom hennes man nyligen gått bort. Det var tufft. Hon lyckades uppfostra sin flicka och samtidigt arbeta dubbla skift pengar var alltid en bristvara. Efter tre år blev hon presenterad för Wilhelm av en kollega. Wilhelm var en omtänksam man. Han hade en son, Mikael, från sitt tidigare äktenskap.
Wilhelm hade skilt sig från sin första fru eftersom hon börjat dricka för mycket och stulit pengar från familjen. Så Märta och Wilhelm började umgås mer och mer, och till slut friade han till henne. Märta var osäker länge, men hennes väninna övertygade henne hon hade känt Wilhelm länge och visste att han var pålitlig, arbetsam och höll sig borta från flaskan. Märta sa ja.
Barnen blev vänner, och livet började ordna sig. Men lyckan blev kortvarig. Plötsligt fick Wilhelm en stroke och dog. Märta förstod inte varför livet ständigt skulle pröva henne så hårt. Men hon hade inte tid att gråta det fanns för mycket att ordna, särskilt när det gällde vårdnaden om Mikael. Hon ville inte skicka honom till ett barnhem; han kändes redan som hennes egen son.
Så de tre bodde tillsammans. Efter årskurs åtta började Mikael på teknisk gymnasie och hjälpte Märta med allt. Han hämtade ofta Märtas dotter från skolan, så att ingen skulle mobba henne. Märta var stolt hon tyckte hon hade fått en perfekt familj. Men en dag ringde skolsköterskan och berättade att hennes dotter blivit sjuk och tagits till sjukhus. Märta släppte allt hon höll på med och rusade dit. Där berättade läkaren att hon snart skulle bli mormor.
Märta var förkrossad. Hon valde att inte skrika eller skuldbelägga Mikael, utan satte sig ner med honom och försökte förstå hur det gått till. Mikael, du är vuxen nu. Förstod du vad som kunde hända?
Jo, jag visste, men trodde inte det skulle ske så snabbt. Det hände bara en gång Vi ville ändå inte ha barn än. Jag älskar henne, och jag ville gifta mig med henne men först när lagen tillät det Märta erbjöd att dölja graviditeten och registrera barnet som sitt eget, men den unga familjen ville göra allt rätt. De ville gifta sig och vara de juridiska föräldrarna. Märta sprang runt i Stockholm under en månad för att samla alla nödvändiga papper och registrera deras bröllop, trots att båda var så unga.
De första tre åren var tuffa. Märtas dotter stannade hemma med barnet, och Märta kämpade dag och natt för att försörja familjen. Mikael gjorde sitt bästa, tog extrajobb och bidrog med några kronor, när det gick. Sen tog han studenten och fick en fast anställning. Livet blev enklare, och Märta kunde leva som folk gör mest jobba på dagen, sova på natten.
Åren gick. Tjugofem år har nu passerat. Märtas dotter och Mikael är fortfarande tillsammans. De är evigt tacksamma för att Märta trodde på deras kärlek och tillät dem att bilda denna familj. Vad skulle du ha gjort om du varit Märta?
