Min dotter, ska jag vänta dig på söndag? frågade jag min dotter.
Självklart, svarade hon.
Jag såg fram emot att barnen skulle komma och förberedde mig inför deras ankomst. Jag ville bjuda dem på något riktigt gott. Storstädade lägenheten, klädde mig fint och dukade fram allt på bordet. Allt som återstod var att vänta på mina gäster. Men ingen dök upp vid utsatt tid. Jag började oroa mig och undrade om något hade hänt. Egentligen hade jag planerat att ge barnen en ansenlig summa kronor jag visste hur gärna de önskade sig en ny bil. Till slut tog jag upp telefonen och ringde min dotter. Hon svarade med sömndrucken röst:
Mamma, jag har helt glömt att vi skulle komma till dig idag.
Menar du på allvar att jag har tillbringat två dagar med att förbereda för er i onödan? Dessutom är det min födelsedag just idag.
Mamma, vi kommer absolut imorgon istället. Jag har haft så mycket att göra att jag glömde. Det är inget att oroa sig för.
Jag la på luren. Hjärtat kändes tungt. Allt jag gjort i ordning till dem slängde jag. Sedan packade jag min väska, tog med mig pengarna som jag tänkt ge barnen, och reste på semester till Varberg. Det blev en underbar semester. En dag i parken kom en man fram och bjöd mig på en kopp kaffe. Filip var pensionerad domare det var lättsamt och roligt att prata med honom. Han hade så många intressanta historier, och jag berättade om mitt eget liv.
Vi blev förälskade. Innan min resa tog slut frågade Filip om jag ville flytta in hos honom.
Jag har en lägenhet och pension. Vi kan ha det trevligt tillsammans, gå på bio och bara njuta av livet.
Jag visste inte först vad jag skulle säga. Jag har ju barn och barnbarn.
De har sina egna liv nu, sa Filip lugnande. De kommer och hälsar på oss ibland.
Just då mindes jag hur min dotter behandlat mig, och tackade ja.
En vecka senare var jag tillbaka hemma igen. På dörren satt en lapp där man efterlyste en kvinna och bad om hjälp att hitta henne.
Är det dig de letar efter? frågade Filip.
Det måste vara min dotter, svarade jag.
Visste hon inte att du var på semester?
Nej, det visste hon inte.
I samma stund kom min dotter springande i trappan.
Mamma, var har du varit? Jag har letat överallt!
Jag har varit på semester. Jag har faktiskt rätt till ett eget liv och egna problem. Och det här är Filip. Vi har bestämt oss för att bo tillsammans.
Jag förstår inte riktigt…
Oroa dig inte, det är inget fel. Vill du inte att jag ska vara lycklig?
Jo, det vill jag.
Bra. Kom så ska du få några fina souvenirer jag tog med från semestern.
Kanske hade du själv vågat göra ett så oväntat val? I livet lär man sig att vår egen lycka ibland kräver modet att sätta sig själv först och våga pröva nya vägar, oavsett ålder.
