Jag heter Anders. Efter att min mamma gick bort gifte sig min pappa med en kvinna som hade två döttrar.
Åren har gått och vi har vuxit upp tillsammans. Sedan råkade min pappa ut för en olycka och dog.
Min styvmamma visade sig vara en schysst person. Hon avstod lägenheten till mig.
Den där lägenheten tillhörde din mamma. Nu är det din tur att ta över den!
Det enda min styvmamma bad om var att hennes döttrar skulle få bo kvar hos mig tills de hade avslutat sina studier. Själv flyttade hon tillbaka till sin lilla by. Jag gick med på allt.
Linnéa och Märta, min styvsystrar, var helt olika. Men de hade samma stora dröm: att träffa en man som redan hade lägenhet.
Mitt liv blev helt bekymmerslöst. Linnéa lagade min frukost varje morgon och Märta strök mina kläder. De tävlade om att vara till lags.
Sen, med bara två månader emellan, födde både Linnéa och Märta mina döttrar. När min styvmamma fick reda på att hennes döttrar var gravida blev det fullt kaos och ett riktigt gräl. Men Linnéa och Märta vägrade göra abort. De ville behålla barnen.
Efter att ha tänkt efter insåg jag att betala en tredjedel av min lön varje månad i arton år i underhåll var alldeles för dyrt. Därför bestämde jag mig för att köpa en egen lägenhet med bolån.
Jag bytte ut min lägenhet mot två små ettor och använde resten av pengarna som kontantinsats på en ny bostadsrätt till mig själv.
Jag gav de två ettorna till Linnéa och Märta, mot att de skrev på papper om att avsäga sig allt underhållsbidrag. Flera år gick, jag levde lugnt.
Men fyra år senare fick jag plötsligt ett beslut om löneutmätning på jobbet jag hade tydligen en stor skuld i underhållsbidrag.
Jag gick till mina systrar och krävde förklaring. De skrattade mig rakt i ansiktet och menade att jag ju bara gett dem lägenheterna, och att kontraktet “försvann av misstag”.
Så där stod jag utan min föräldrahem, betalade på ett dyrt bolån och tvingades dessutom betala stora summor i underhåll.
Och min styvmamma var skadeglad:
Det är vad du förtjänar! Du får skylla dig själv!
Linnéa och Märta förbjöd mig dessutom att träffa mina döttrar. Jag lånade pengar för att hinna betala tillbaka hela underhållsskulden och gick till domstol för att få rätt att träffa mina tjejer. Jag vann!
På jobbet pratade jag med chefen och bad att en stor del av min lön skulle betalas ut svart. Nu betalar jag bara minimibeloppet i underhåll.
Varje fredag hämtar jag mina döttrar, och varje söndag lämnar jag dem tillbaka. Jag köper alltid det de vill ha och vi hittar på massa roliga saker tillsammans. Linnéa och Märta gnäller ständigt på mig och säger att jag skämmer bort barnen.
Dessutom betalar jag extra till två grabbar som håller syrrorna sällskap och viskar att de aldrig kommer att hitta någon kille så länge de har barn.
En gång, med en kvinna från socialtjänsten närvarande, hämtade jag mina döttrar från min styvmammas hem. Jag sade att deras mammor helt hade övergett dem. Nu ansökte jag själv om underhållsstöd och mina döttrar bor hos mig. Jag är, om jag får säga det själv, en riktigt bra pappa. När mina döttrar träffar sina mammor springer de direkt till mig och kramar om mig de är rädda att deras mammor ska ta dem ifrån mig. Det är nog för att jag alltid läser sagor om elaka mödrar för dem.
När Linnéa och Märta insåg hur allt låg till var jag redan lyckligt gift.
Jag erbjöd dem en överenskommelse: ge tillbaka lägenheterna så får ni tillbaka döttrarna. Självklart gick de med på det.
Nu har jag det riktigt bra. Jag hyr ut två ettor och har redan betalat hela bolånet på min egen lägenhet.
Jag lät mig inte luras och fick revansch på mina fräcka systrar på ett riktigt snyggt sätt.
