Elin och hennes man, Jonas, levde ett lyckligt äktenskap tills Elin blev gravid. Elin blev inte förvånad när hon fick veta att hon väntade tvillingar, eftersom det låg i hennes gener, men Jonas blev förkrossad av beskedet. Deras familjeliv, som en gång varit så harmoniskt, började sakta falla isär när Jonas drog sig undan från Elin och till och med öppet inledde en affär med en annan kvinna, som ironiskt nog också råkade vara Elins bästa vän.
Ju närmare det blev förlossningen, desto tydligare blev Jonas frånvaro. Han hälsade aldrig på henne eller hörde av sig när hon låg inlagd på Karolinska sjukhuset, vilket fick Elin att känna sig förrådd och rädd för sin och barnens framtid. Medan hon kämpade på operationsbordet, roade sig hennes man i deras lägenhet på Södermalm tillsammans med sin nya kvinna.
När Elin skrevs ut från sjukhuset möttes hon av att väninnan redan flyttat in i lägenheten, och plötsligt stod hon utan hem. Hon hade inga andra alternativ än att vända sig till sin mamma för hjälp, men fick hårda ord till svar hennes mamma ansåg att Elin nu själv fick stå för sitt ansvar och ta hand om sina barn.
Efter att ha blivit avvisad av sin närmaste familj erbjöd en granne på gården Elin och tvillingarna ett rum hemma hos sig, vilket gav dem en trygg plats att vistas på. Elin kämpade hårt och tog flera extrajobb för att klara ekonomin och försörja sina barn. Varje morgon gick hon upp tidigt och skyndade iväg till jobbet, rusade hem på lunchrasten för att se till pojkarna och återvände sent på kvällen. Så fortsatte det länge.
Genom beslutsamhet och slit lyckades Elin skapa trygghet och stabilitet för sin familj. Hon fann ny styrka i vänskapen med den hjälpsamma grannen, som blev ett betydligt större stöd än hennes egen mamma någonsin varit. Till slut tog Elin det svåra beslutet att bryta kontakten med sin mamma, som aldrig visade någon ånger för sitt beteende.
När tvillingarna växte upp bröt de all kontakt med sin far, och Elin var tacksam att kunna skydda dem från mer svek. Hon tog fullt ansvar för att forma dem till starka, snälla och ansvarstagande unga män.
Trots all sorg och besvikelse lyckades Elin bygga ett kärleksfullt hem för sina barn genom sin styrka och uthållighet, och visade att hon kunde ge dem den trygghet och omtanke de behövde utan hjälp från vare sig make eller mamma.
