Jag har grannar som är ett äldre par, och deras dotter bor hos dem tillsammans med sina tre döttrar. Hennes namn är Maj det sägs att hon är uppvuxen utan sin pappa. Allt detta för att hon har tre barn, alla med olika pappor. Det pratas om att Maj gifte sig första gången när hon bara var 18 år gammal. Killen då var helt förälskad i Maj hennes föräldrar hade inget emot det, de tyckte bara det var bra. Alla vill ju att ens barn ska vara lyckliga.
Paret bodde ihop i ungefär fem år, men av någon anledning fick de aldrig några barn. Folk i området började spekulera om orsaken. Som det ofta blir så lade man all skuld på flickan. Det sades att Maj hade levt för vilt innan hon fyllde 18 och slösat bort sina chanser att få barn.
Maj hade inte tur med sin svärmor en kvinna från landet som hela tiden sa till sin son att han förtjänade en bättre fru. En kvinnas viktigaste uppgift är att föda barn, sa hon alltid. Till slut lyssnade sonen på sin mamma och lämnade Maj. Det blev dags för skilsmässa, men Maj orkade inte byta tillbaka sitt efternamn för krångligt, alldeles för mycket att hålla på med.
Efter det träffade hon en ny kille, och plötsligt blev hon gravid. Det visade sig alltså att det inte var Maj som hade problem med att få barn, utan hennes första man. Men det spelade ingen roll. Barnet föddes, och direkt efter försvann pappan. Maj hade inget val utan skrev in barnet på sin första mans efternamn.
Hennes egen mamma blev aldrig arg på henne över barnet hon ville gärna ha barnbarn. Någon tid gick, och Maj berättade för sina föräldrar ännu en gång att hon väntade barn. Den här gången hade hon åtminstone gift om sig, vilket föräldrarna såg positivt på. Hennes nya man hade inte alls planerat att få barn så fort, men oturen var framme och deras dotter föddes med hälsoproblem. Pappan blev rädd och lämnade Maj, utan att ens ansöka om skilsmässa.
Efter ytterligare en tid träffade Maj ännu en man, och trots att hennes föräldrar var emot det de tyckte det blev för stor börda att försörja så många barn bestämde hon sig för att behålla barnet och födde ännu en dotter. Även denna pappa försvann så fort barnet var fött. Hennes tredje dotter fick en ny pappas efternamn.
Det ska ändå sägas att Maj lyckades köpa en egen lägenhet, vilket hennes föräldrar hjälpte till med utan deras stöd hade det aldrig gått. Efter en ordentlig ordväxling med föräldrarna insåg Maj att hon var tvungen att hitta mer pengar för att kunna försörja sina barn. Hon försökte därför ansöka om underhållsbidrag. Och hur gick det? Ingen av papporna ingen av dem ville bli registrerade, eller erkänna barnen. Några försvann spårlöst, andra hotade med besvär.
Så blev det för Maj. Hon har tre barn, men till vilken nytta? Hon står återigen mitt i en svår situationMen ibland ser jag Maj på gården, omgiven av sina tre döttrar. De skrattar högt när de klättrar upp på klätterställningen, och Maj ler det där leendet som varken är bittert eller uppgivet det är stolt, utmanande, nästan sorglöst. Ibland när vinden vänder, hör jag henne ropa deras namn: tre olika efternamn, men samma trygga tonfall. Och då tänker jag, kanske betyder det inte så mycket vilka som fanns eller försvann, kanske räcker det att vara den som trots allt stannar kvar.
