Vi kunde aldrig riktigt förstå varandra, jag och min svärmor.
I början försökte vi bo ihop, men det gick bara i en månad.
Relationen med min svärfar var rätt bra, vi fann en sorts gemenskap. Men med hans fru blev allt genast mycket mer komplicerat. Hon tyckte inte om mig från första stund.
Du tog fel kastrull! ropade hon åt mig Så där kokar man väl inte potatis
Så där höll det på, anmärkningar som ett ihållande regn, utan uppehåll.
Vi flyttade till en hyreslägenhet, och där drömde jag plötsligt att jag var gravid. Min makes pappa kallade in svärmor till köksbordet och sa åt henne att låta mig vara, för barnbarnets bästa.
En besynnerlig kvinna, sa svärfar, hon hade temperament redan när vi var unga, men på ålderns höst har hon kommit att bli riktigt tokig. Jag gifte mig med henne för att hon satt hemma och väntade på mig när jag gjorde lumpen. Sen vande jag mig.
Medan jag väntade barn var svärmor som en tyst skugga. Men när vår dotter kom till världen fem veckor för tidigt, fast frisk som ett älgkalv kom stormen tillbaka igen.
Det där är inte ditt barn, sa hon till min man.
Är du blind? Ser du inte varför barnet föddes för tidigt? Det är någon annans unge!
Som tur var stod min man stadigt vid min sida och skyddade mig från såna där attacker. Sist och slutligen satte han ut sin mor på trappan.
Hon vägrade träffa sitt barnbarn och ville inte försonas. Svärfar däremot dök ofta upp, med presenter i händerna, även om han fick sig en utskällning hemma för det.
Jag vet inte alls vilka TV-program gubben hade fastnat för, men när flickan fyllde tre tog han henne ut på promenad och vips, så kommer han, drömaktigt, släpandes på papper och röster från något laboratorium, och mumlar om ett DNA-test.
Jaha, är inte min pojk hemma? svärfar trädde osäkert in genom dörren lika bra det, sa han, jag har fått svaret från DNA-analysen. Min fru hade rätt. Vems barn har du fött? Den där flickan är inte vår!
Allt åkte runt i mitt huvud som i en karusell på Gröna Lund jag kunde inte förstå någonting, jag hade ingen aning om något test, och var fullständigt säker på att min dotter var min mans.
Vi tog förstås nytt test, min man och jag, och visst bekräftades faderskapet. Det visade sig vara svärfar som inte var morfar!
Så det var det hon väntade på mig efter lumpen för! vrålade svärfar.
De skilde sig, gamla som de var, även om hon bad honom om förlåtelse länge.
Innan du pekar finger på någon annan, bör du kanske först se klart på dig själv.
Vad tycker du om allt det här?
