Jag är en föräldraledig mamma. Jag har två fina ungar, en som fyller fem snart och en till som kom ut för inte längesen.
Ni måste höra om en grej som hände mig nyligen.
Allt började med en lista som min svärmor gav mig, direkt efter att jag gift mig med min man. Listan var lika lång som E4:an och innehöll allt möjligt, till exempel att min man är allergisk mot vissa matvaror. Det har jag självklart koll på väldigt viktigt såklart. Men en punkt stack ändå ut: jag skulle tydligen stryka hans kalsonger. För annars, ja, annars blir det väl blåmärken på fel ställe eller något?
Jag tänkte, Jaja, det är väl omtänksamt. Svenska svärmödrar ska man inte underskatta de tänker minsann på allt. Jag följde råden på listan, inga konstigheter. Men att stå och stryka underkläder ska jag vara ärlig blev jag lite paff. Jag och min egen mamma har då aldrig haft för oss att stryka några trosor eller kallingar.
När min son först kom till världen körde vi blöjor, men när det blev dags för små kalsonger tog jag bara till strykjärnet per automatik. Så nu stryker jag kalsonger åt både man och barn toppen, ett växande strykberg som liksom aldrig försvinner. Svärmor är nämligen övertygad om att strykjärnets hetta och ånga utrotar varenda bacill. Hon har till och med hotat med att vår son kan råka illa ut om inte underkläderna är släta och rykande varma. Särskilt viktigt för genitalhälsan, som hon kallar det.
Egentligen handlar det här inte om svärmor, utan att vi numera har två barn att jonglera. Jag hinner inte alltid i tid nuförtiden, och alla småbarnsföräldrar känner nog igen sig i känslan av att Mount Strykberg växer oavsett vad man gör.
Igår kväll konstaterade min man torrt att det inte fanns ett enda par strukna kalsonger kvar i garderoben (underförstått: Du vet vad du borde göra). Jag var så trött, så jag sa bara att han fick ta ett par från skräphögen alltså den osorterade högen längst ner.
Vad händer? Jo, han ringer sin mor när jag ska lägga mig och gnäller: Min fru har inte tid längre! Han lät djupt förolämpad. Och ja, allt detta för några kalsonger.
Så, min fråga: Struker ni era barns underkläder? Hur länge i så fall? Finns det något svenskt husmorstips för att snabba på själva strykandet, eller ska man bara acceptera att kalsongberget är en del av småbarnslivet?
