En förvånad vän frågade: “Jag undrar varför din man inte fick något alls då? Och barnbarnen hade ju också behövt något!”
“Åh, vem kan förstå sig på dem?” svarade Linnéa. “Den yngste är ensamstående och har redan en trerummare på Södermalm, plus två tvårummare till. Han har dessutom ett trevåningshus i Danderyd. Tydligen räcker inte det för honom. Och allt det där har hans föräldrar redan gett honom! Min man fick ingenting.”
Erik och Linnéa har varit gifta i tolv år och har två barn, åtta och tolv år gamla. Linnéa har alltid haft svårt med sina svärföräldrar, eftersom de alltid försökte lägga sig i deras liv och bestämma vad som var rätt eller fel. Det räckte inte att svärmodern kritiserade Linnéas val och till och med insisterade på att Linnéa skulle kalla henne för “mamma”.
“Jag har redan en mamma, jag behöver inte en till,” svarade Linnéa bestämt till sin krävande svärmor.
Men de verkliga problemen började efter att deras äldsta dotter föddes. Margareta började dyka upp oanmäld hos Linnéa, men svärdottern öppnade aldrig, och ignorerade både samtal och knackningar. Till slut insåg svärmodern sitt påträngande beteende och höll sig undan från deras liv.
Linnéa klarade att ta hand om barnen tack vare hjälp ibland från sin egen mamma. När barnen blev äldre flyttade de ifrån sin farmor.
Eriks föräldrar var verkligt välbärgade och bildade, reste ständigt, gick på konstutställningar och åt med vänner på fina restauranger. De pratade sällan med Erik och Linnéa. Själv under högtider och semestrar brukade det dyka upp att de just rest iväg.
Plötsligt fick Erik och Linnéa veta att allt skulle gå till Eriks lillebror. Linnéa kunde inte förlika sig med detta och ringde sin svärmor för att få svar.
“Vad hade du förväntat dig?” svarade svärmodern. “Du har aldrig låtit mig träffa mina barnbarn, och du har vänt Erik mot oss. Men vår yngste son glömde oss aldrig! Han ringer och hälsar på, så det är rättvist.”
Håller du med om föräldrarnas beslut?
