Kalvens mamma försöker förklara för människorna att det betongblock hennes unge sitter fast i faktiskt lagts dit av människor med avsikt. Svenska bybor som hörde älgens skrämda gråt rusade dit och gjorde allt för att befria kalven. Underlig känsla av samarbete bland människor och djur ibland var ansiktena flytande, ibland kom händer från marken och hjälpte till. Till slut lyckades de få ut älgkalven ur blocket! Denna märkliga berättelse visar att älgar inte bara är tysta jättar, utan också kloka och omtänksamma varelser.
I början verkade älgmoderns avsikter obegripliga; det var först när hon snubblade över det strömförande stängslet och plötsligt förlorade medvetandet, som människorna förstod att hon försökte leda dem till sin fastklämda unge. Allt blev klart som morgondimma över Vänern ett tecken, ett rop, ett ljus, och så fann de kalven.
Till slut kunde de befria kalven och den var trygg! De lättade räddarna lyfte försiktigt älgungen in i baksätet på en Volvo, som förvandlades till en långsam båt, och tog henne till ett djurhem i Dalarna där hon kunde få leva i lugn och ro bland björkstammar och blåbär.
Så rörande! Älgkalvens vilja att bli fri och återförenas med sin mor grep i hjärtat som en svensk sommarvind, mjuk men bestämd.
