När en kollega bjöd in mig till sitt bröllop hade jag jobbat på det här förlaget lite drygt fyra månader. Redan från de första dagarna hade jag blivit vän med den här tjejen. Jag kände dock inte hennes blivande make sedan tidigare. Trots det tackade jag ja till inbjudan, mest för att jag såg fram emot att bära min nya klänning. Förutom mig hade min kollega bjudit in flera andra från jobbet, och tillsammans gick vi dit. Vi blev lite sena och kom precis när alla gäster redan satt vid borden. Vi smög oss in i salen utan att väcka uppmärksamhet.
Det var över hundra gäster på bröllopet, festlokalen var vackert dekorerad, och borden dignade av läckerheter. Men det var inte maten eller dekorationerna som gjorde starkast intryck på mig. När jag såg min kollegas fästman tappade jag nästan andan. Det var kärlek vid första ögonkastet! Och det märktes att känslorna var besvarade. Resten av kvällen gick jag runt som i en dimma, med bultande hjärta och varma kinder. Jag kunde varken äta eller dricka.
Till slut orkade jag inte plågas mer, så jag bestämde mig för att smita hem tidigare. Hemma försökte jag samla mig och förstå vad som hänt. Nästa kväll, när jag lämnade jobbet, stod han där utanför huvudentrén och väntade på mig. Hans unga fru hade semester så hon var inte på plats.
Utan ett ord kom han fram till mig, tog min hand och ledde mig till sin bil. Han sa inget, utan började kyssa mig direkt, och jag hade inte kraften att stå emot. Vi satt där i timmar, pratade och kysstes om vartannat. Till slut följde han med mig hem, och där förändrades allt. Han försäkrade att han skulle skilja sig och gifta sig med mig. Och precis så blev det. Han åkte hem för att prata med sin fru, packade sina saker och flyttade in hos mig. Vad de sa till varandra vet jag inte, och jag frågade honom aldrig heller.
Kort därefter gifte vi oss och köpte vår egen lägenhet. Nu har vi varit tillsammans i över tre år. Jag sade förstås upp mig från jobbet med en gång. Jag vill inte tänka på hur många varma blickar och hårda ord som kastades efter mig. Min mans ex-fru hade jobbat länge på förlaget, och jag var ju fortfarande ganska ny. Det var inte konstigt att alla tyckte synd om henne. Hur hon har det idag vet jag inte, för min man och jag har aldrig pratat om det förflutna.
Vi bestämde oss för att börja om helt och leva ett nytt liv tillsammans, utan att se bakåt. Jag känner mig lycklig på riktigt nu! Folk trodde inte att vårt äktenskap skulle hålla, men vi överbevisade dem. Vi har haft fantastiska år tillsammans, och varje dag är fylld av värme och kärlek. Det jag har lärt mig genom allt detta är att det är värt att kämpa för sin egen lycka även om det innebär att göra svåra val. Lyckan är inget man får, den är något man väljer att skapa tillsammans.
