Förra året åkte vår son på sommarlov till sin mormor. Han hade verkligen sett fram emot ledigheten, så han packade väskan i god tid och reste bort utan att veta hur länge han skulle stanna.
Mormor tog väl hand om honom. Hon var så nöjd med sitt barnbarn och gav honom all uppmärksamhet. Han fick göra nästan precis som han ville totalt frihet. När Emil kom fram till den lilla byn kände han sig helt fri, och det gjorde honom lycklig. Han hade alltid längtat efter att få åka till mormor. Hemma har vi föräldrar inte mycket att säga till om där. Men den här gången blev det inte riktigt som han hade tänkt sig.
Samtidigt råkade mormors andra dotter, min syster, komma dit också. Hon som oftast reser omkring i Sverige för jobbet. Egentligen bor hon mestadels borta. Hon har ingen man, men reser mycket med jobbet och har sällan semester. Emil visste knappt om att hon skulle vara där, han är van att det bara är mormor och morfar i huset. Ingen annan som bestämmer. För det mesta har Emil och hans moster bara setts via videosamtal, så deras relation har aldrig varit särskilt närvarande i vardagen. För honom har hon snarare varit som en saga den där roliga mostern som dyker upp med paket.
Men när de nu tvingats bo ihop några dagar började mostern faktiskt komma med kommentarer. Hon gillade inte att han smällde igen dörren, hur han vek sina kläder, hur mycket han satt med mobilen ja, hon hade åsikter om nästan allt han gjorde. Det retade förstås Emil. Han gick till mormor och klagade: Mormor, moster är så elak! När åker hon hem?
Mormor förklarade att moster bara försökte lära honom något, att det var hennes sätt att hjälpa honom att växa. Han skulle lyssna och visa respekt, sa hon. Men Emil höll fast vid sitt och muttrade vidare. När mostern sedan sa till honom ännu en gång, tog han mod till sig och sa ifrån: hon fick faktiskt inte bestämma, det var bara mormor och morfar som fick det!
Moster log lite för sig själv och började förklara att hon ju faktiskt bodde där också ibland, och att hon hade lika mycket rätt som alla andra att säga sitt om sådant som händer i huset. Efter det valde Emil att be om ursäkt, och efter det så blev det inga fler bråk mellan dem. Jag tror att det satte sina spår i hur han ser på världen. Han var inställd på att få vila och komma undan tillsägningar, men det blev inte så. Istället fick han ännu en gång någon som höll koll på honom nästan som hemma.
Vi brukar än idag skratta åt den historien när familjen samlas. Och moster, ja, henne säger vi ofta att hon borde komma hem oftare.
