Det hade redan hunnit bli kväll. Svärsonen hade hämtat svärmor från äldreboendet och släpade in två resväskor, som han lämnade mitt i hallen innan han gick in till Elsa. När Elsa såg att sin mamma var där, blev hon så besviken att det nästan osade ur öronen. “Så, det här betyder alltså att jag måste ta hand om dig resten av livet nu? Du tänker väl inte dra tillbaka till Mora efter ett tag, va…” mumlade hon med en suck.
För inte så länge sedan hörde jag om en gammal väninna till mig, vars inställning till sin stackars mamma var direkt sorglig. Lyckligtvis löste sig allt till slut: svärsonen hade tagit sitt förnuft till fånga och såg till att svärmor fick det bra på ett riktigt fint äldreboende i Vasastan. Men Elsa hade ingen aning om vad som pågick. Hon fick veta hela historien först när mamma blev utskriven från boendet.
Och så nu, stod alltså mannen där i tamburen och förklarade: “Din mamma mår bättre nu, jag har köpt ny frotté åt henne och fyllt kylskåpet med Västerbottenost, men hon behöver lite tillsyn en tid framöver. Därför kommer hon bo med oss ett tag. Det är väl okej för dig, eller hur?”
Naturligtvis hade det varit mer logiskt om Elsa själv tagit emot mamma med öppna armar. Det är ändå hennes egen mamma vi talar om här. Men istället för ett vänligt tack till maken för hans omtanke, höjde hon rösten och ställde till med en mindre föreställning, såpass att grannarna på tredje våningen nog hörde. “Mamma, precis när jag har flyttat till Stockholm och börjat få ordning på mitt nya liv ja då dyker du upp såklart! Och du tänker alltså bo här, mitt i mitt lilla Kungsholmenliv! Vadå, ska jag passa dig nu för alltid? Kommer du aldrig åka hem till Dalarna igen?”
Den pensionerade mamman blev självklart illa till mods av dotterns sura ord, men den som blev mest förvånad var nog makens ansiktsuttryck, som drogs ihop som en surströmming. För första gången såg han Elsas riktiga jag. Den här sidan av henne hade han inte direkt sett när han friade på nyårsafton med prinsesstårta och Jonas Gardell-citat.
Svärmor började snällt packa ihop sina saker för att bege sig hem till Mora igen, medan Elsa dramatiskt smällde igen ytterdörren för att fly till sin bästa väninnas lägenhet i Sundbyberg. När hon snubblade hem sent på natten hittade hon sina väskor prydligt packade och ett tågbiljett StockholmMora låg ovanpå. Förvirrad frågade hon sin man:
Men du, varför har inte mamma åkt än? Eller ska du någonstans?
Nej, svarade han kyligt. Det där är dina grejer och din biljett. Jag tror vi behöver lite distans. Jag har längtat efter att skaffa barn, men efter idag insåg jag att jag inte vill ha barn med någon som pratar så där om sin egen mamma. Ta och fundera på hur du beter dig. Bo i Dalarna ett tag, mamma kan stanna här hos mig så länge. Om du börjar tänka efter, så är du välkommen tillbaka.
Elsa hade aldrig trott att hennes man skulle fatta ett så typiskt svenskt, rakt och genomtänkt beslut och snabbt gick det också.
