Redan under graviditeten insåg jag att jag skulle behöva uppfostra mitt barn själv. När pappan fick veta det, grät han nästan och bad mig att göra abort. Men jag stod på mig envis som en smålänning och bestämde mig för att behålla barnet. Som tur var, stöttade mamma och pappa mig helhjärtat, och lovade dyrt och heligt att de skulle fixa allt. Och det gjorde de verkligen.
Min vän försvann utan ett spår, men mamma och pappa var så glada över att ha fått ett barnbarn. Pappa gick till sitt jobb och tjänade hyggligt med kronor, och han tog ansvar för hela hushållets ekonomi. Mamma var en riktig arbetsmyra, höll huset skinande rent och lagade köttbullar så det stod härliga till.
Varje gång jag försökte bidra med mina pengar till hushållskassan, snappade pappa åt sig dem och sa:
“Varför lägger du dotterns pengar här? Bättre att du spenderar dem på din unge.”
På samma sätt, om jag försökte hjälpa mamma i köket, stirrade hon på mig och sa:
“Nej, släpp det där. Sitt med dottern din, jag tar hand om lasagnen!”
Efter ett tag, när jag började jobba igen, köpte jag lite saker till hemmet. Men det var mest symboliskt, för mamma tog hand om allt hushållsarbete, barnvakt, ja, du kan kalla henne Sveriges mest engagerade mormor. Allt var frid och fröjd tills en man dök upp i vårt liv. Då blev mina föräldrar strax nervösa som två tonåringar inför matteprov.
“Har du inte lärt dig något? Alla män är likadana! De lämnar dig, och så står du där med en till unge!”
Ju äldre min dotter blev, desto mer ville mina föräldrar ha kontroll. Jag blev behandlad som en gymnasist: mamma ringde hela tiden och frågade var jag var, när jag kom hem, vilka röster som hördes i bakgrunden, vad jag åt och vem jag snackade med.
Efter jobbet insisterade pappa alltid på att följa mig hem, troligen i tron att Stockholm var full av faror efter klockan fem. Till slut träffade jag en man. När mamma fick reda på att jag skulle på date, spelade hon Sveriges mest övertygande melodram av “hjärtproblem” och insisterade på att jag skulle stanna hemma.
Detta gjorde under för min kärleksrelation på en väldigt ironisk nivå. Min partner ställde in den första dejten. Sedan den andra, den tredje… Tio gånger senare, avbokade han alla dejter och hittade någon vars mamma var friskare och mindre dramatisk. Ja, så var det hemma hos familjen Andersson, där traditioner och föräldrakärlek är starkare än i en svensk tv-serie.
