Efter att ha släppt av sin älskarinna ur bilen, tog Lars Håkansson ett mjukt farväl och körde hemåt. Vid porten till sitt hyreshus stod han en stund och samlade mod, funderade på allt han skulle säga till sin hustru. Han gick uppför trapporna och låste upp dörren.
Hej, sa Lars. Elin, är du hemma?
Hemma, svarade Elin lugnt från köket. Ska jag steka kotletter nu eller vad tänker du?
Lars bestämde sig för att tala ur hjärtat rakt, bestämt, som en riktig karl! Det var dags att sätta punkt för hans dubbelliv, medan älskarinnans kyssar fortfarande brände på hans läppar, innan han åter skulle sugas in i det trygga men trista vardagslivet.
Elin, sa Lars efter att ha harklat sig. Jag måste berätta något Vi måste nog gå skilda vägar.
Nyheten verkade inte skaka Elin nämnvärt. Elin Håkansson var överlag svår att få ur balans. En gång i tiden hade Lars till och med retat henne och kallat henne “Elin Iskall” just för hennes lugn.
Jaha? frågade Elin i dörröppningen till köket. Menar du att kotletterna får vänta nu?
Det får du själv välja, sa Lars. Stek dem om du vill, strunta i det annars. Jag går i alla fall till en annan kvinna.
De flesta fruar hade gett sig på maken med stekpannan eller åtminstone brustit ut i ilska efter ett sånt meddelande. Men Elin var inte som de flesta.
Herregud, vilken lustigkurre du är, sa hon. Hämta du mina stövlar från skomakaren nästa gång i så fall?
Nej, erkände Lars generat. Om det är viktigt kan jag åka och hämta dem nu direkt!
Jaså, suckade Elin. Sådan är du, Lars. Skickar man dig efter stövlar, kommer du hem med gamla skor.
Lars kände sig snopen. Han tyckte att det hela blev märkligt känslolöst och att det fattades något intensitet, passion, drama! Men vad kunde han vänta sig av sin lugna och rakryggade fru?
Elin, jag tror inte du hör mig! utbrast Lars. Jag säger nu rent ut: Jag lämnar dig för en annan kvinna, jag går härifrån och du pratar om stövlar!
Det är klart, sa Elin. Till skillnad från mig kan du ju gå vart du vill. Dina stövlar är inte hos skomakaren. Varför inte gå då?
De hade bott ihop länge, men Lars hade fortfarande svårt att avgöra när hans fru var ironisk eller när hon menade allvar. En av orsakerna till att han föll för Elin en gång var just hennes jämnmod och rakhet, plus att hon var så ordningsam och såg bra ut.
Elin hade alltid varit pålitlig, trofast och behärskad, likt ett ankare på en finlandsfärja. Men Lars var kär i en annan nu. Han var passionerat och hemligt förälskad! Så han måste ställa saker till rätta och börja om på ny kula.
Saken är så, Elin, sa Lars med en ton av högtidlighet, sorg och lite ånger. Jag är dig tacksam för allt, men jag älskar en annan och tänker lämna dig.
Otroligt, svarade Elin. Älskar mig inte det var ovanligt! Min mamma blev kär i grannen, pappa höll mest av öl och hockey. Och vad blev jag? Jo, rätt bra ändå.
Lars visste att det var hopplöst att argumentera med Elin. Hon avgjorde varje diskussion med ett enda tungt argument, som ett sänke. All hans ilska och upprördhet försvann, han tappade lusten att skapa drama.
Du är fantastisk, Elin, muttrade Lars. Men jag älskar verkligen någon annan, passionerat och förbjudet! Jag måste lämna dig, förstår du?
Någon annan? Vem då? frågade Elin. Är det Lovisa Holm kanske?
Lars tog ett steg tillbaka. För ett år sedan hade han haft en affär med Lovisa, men hur kunde Elin veta det?
Hur vet du? Eller nej, det spelar ingen roll. Nej, Elin, det är inte Lovisa.
Elin gäspade.
Då är det kanske Malin Berglund? Ska du till henne?
Lars kände kalla kårar. Malin hade han också haft en historia med, men det var över. Och om Elin visste det också, varför hade hon inget sagt? Men han visste ju, Elin höll saker för sig själv.
Fel gissat, sa Lars. Det är ingen av dem. Detta är någon helt annan, min drömkvinna jag kan inte leva utan henne och tänker flytta till henne. Så försök inte övertala mig!
Då är det säkert Maja, sa Elin. Herregud, Lars… Du är inte särskilt svår att räkna ut. Din stora passion Maja Wallström. Trettiofem år, ett barn, två aborter Visst?
Lars tog sig för pannan. Mitt i prick. Han hade verkligen en affär med Maja Wallström.
Hur kan du veta…? pep han. Spionerar du på mig?
Det är enkelt, Lars, sa Elin. Jag är gynekolog, min vän. Och jag har haft de flesta av kvinnorna i denna stan som patienter, medan du bara fått träffa några få. Allt jag behöver är en snabb blick på rätt plats för att förstå precis vad du sysslar med, din dumbom!
Lars försökte samla sig.
Okej, låt gå att du har rätt. Säg att det är Wallström. Det ändrar inget, jag går ändå.
Oj vad du är naiv, Lars. Inte har du ens frågat mig om råd! Förresten, inget speciellt med henne allt är precis som hos alla andra kvinnor, det kan jag lova som läkare. Har du ens sett hennes journal?
Nej erkände Lars.
Då så! För det första gå direkt och duscha. För det andra jag ringer Lennart på vårdcentralen så du kan bli kollad imorgon utan att behöva vänta, sa Elin. Sen kan vi prata mer. Det är pinsamt när en gynekologs man inte ens hittar en frisk kvinna!
Vad ska jag göra då? klagade Lars.
Jag steker kotletter, sa Elin. Ta en dusch och gör vad du vill. Om du någon gång vill ha tips på drömkvinnor utan besvär säg till, så kan jag rekommendera någon
Livet är fullt av drömmar, men ofta visar det sig att vi bländas av något som är precis som allt annat under ytan. Kanske är det viktigaste vi kan lära oss att uppskatta det vi redan har och de människor som alltid funnits där för oss, trots allt.
