Det är stökigt i garderoben, berg av ostrukna kläder och sur soppa i kylen det här är inte den kvinna jag gifte mig med, men det är precis vad jag har fått med tiden.
Allt började med att jag förälskade mig i Linn direkt. Sådan skönhet gick inte att missa. Under lång tid trodde jag att jag hade haft tur hon var smart, attraktiv och ordentlig. Jag väntade inte länge med att fria till henne.
När vi flyttade ihop berättade Linn genast att hon inte var särskilt intresserad av hushållsarbete, och att hon hellre ville satsa på sitt jobb, så länge vi delade ansvaret lika. Jag är inte särskilt stolt av mig, så jag gick med på det. Då tyckte jag det var en vettig och modern lösning, men med tiden blev jag faktiskt besviken.
Vi skrev ner vem som skulle göra vad i vårt nya hem. Min fru försäkrade att hon skulle lätt kunna kombinera hushållssysslor med sitt yrkesliv, som hon länge hade drömt om. Jag accepterade det utan protester.
Men efter ett halvår som gifta insåg jag att något gick fel. Vardagen gjorde sina egna förändringar i våra regler. Linn blev aldrig framgångsrik på sitt jobb; hon hade en deltidsanställning på något okänt företag med oregelbundna tider och ostadiga löner. Hon spenderade sina intjänade kronor på egna nöjen. Jag fick arbeta från tidig morgon till sen kväll. Det märktes dock att Linn fortfarande höll hårt på vem som skulle göra vad hemma men hon glömde lätt bort att leva upp till sina egna sysslor.
Till en början gjorde Linn sin del noggrant, men hennes entusiasm avtog snabbt. Jag såg mellan fingrarna tills hennes slapphet blev tydlig. Nu var oredan slående överallt.
Det låg kläder på stolarna och garderoben var full av ostrukna skjortor, men ändå fick hon det till att allt var mitt fel. Du arbetar ju också, du tar hem pengar kan du inte hjälpa till? sade hon. Jag blev upprörd. Det är jag som får slita för oss båda på jobbet, och nu ska jag dessutom ansvara för hela hushållet? Vi hade ju varit ärliga och delat upp sysslorna från början.
Igår hittade jag sur ärtsoppa i kylen, vars lukt kunde skrämma bort råttor. Jag trodde ändå att när barnet väl kom, skulle Linn ta tag i hemmet. Att hon skulle gå på föräldraledighet och få mer tid. Men det blev bara värre. Jag undrar om det hade varit enklare att inte ha någon fru alls. Och nu är det ständigt gräl hemma. Jag ska tydligen förstå henne och sätta mig in i hennes situation. Men vem ska förstå mig? Jag går inte på spa varje dag jag jobbar på kontor, fortsätter hemma via datorn och måste ändå ha koll på allt i hemmet. Allt jag vill är att få vila lite.
Jag fattar inte vad Linn gör hela dagen under sin föräldraledighet varför kan hon inte laga middag, eller åtminstone plocka i ordning? Barnet är ju bara sju månader och sover större delen av dagen. Alltså, man hinner åtminstone damma av. Och hur blir det när vi har ett till barn? Jag är fortfarande för jämställdhet och att hjälpa varandra. Jag accepterar och stöttar, men jag behöver samma tillbaka. Av någon anledning verkar Linn inte förstå det.
Jag vill verkligen inte splittra familjen, för vår lilla dotter betyder allt för mig. Men jag vet inte hur länge jag fixar att leva så här. Jag känner att mitt tålamod börjar ta slut.
Det jag har lärt mig är att förväntningar och verklighet kan skilja sig mycket åt, och att kommunikation och ömsesidig förståelse behöver vara på riktigt annars blir vardagen en evig kamp.
