I över tio år har jag inte pratat med vare sig mina föräldrar eller min storasyster. För länge sedan insåg jag att jag var dottern som aldrig riktigt blev älskad. Allt hos dem handlade om allt för en, inget för den andra.
Dagny, huvudpersonen i denna berättelse, var sjutton när hennes storasyster, Maj, blev gravid och snabbt gifte sig. När Maj fyllde arton år valde deras föräldrar att köpa henne en tvårumslägenhet mitt i centrala Göteborg. Föräldrarna var då unga och förmögna; det fanns inga gränser för deras generositet mot Maj. De såg till att lägenheten renoverades och fullständigt möblerades med nytt.
Dagny, som redan kände sig utanför, samlade mod och frågade försiktigt: Skulle jag också kunna få en lägenhet? Föräldrarna slog undan frågan utan tvekan: Du pluggar fortfarande på universitetet. När du är klar och redo för familj får vi se. Åren gick. Vid tjugotvå års ålder tog Dagny sin examen. Någon bröllopsklocka hörde hon visserligen inte, men hon ville ha sitt eget hem, långt från barndomshemmet. Den gången hade familjens ekonomi förändrats. Pappans företag hade börjat gå sämre, pengar rann inte längre lika lätt. När vi går bort, blir den här lägenheten din, sa föräldrarna. Den är större än Majs tre rum och mer värdefull. Tills vidare bor vi tillsammans. På ålderns höst kanske du hjälper oss lite.
Dagny funderade länge. Hur kan jag se till att det här verkligen blir mitt? Maj har ju samma rätt till arvet som jag. Hon frågade föräldrarna: Vill ni skriva över lägenheten på mig? Tror ni Maj kommer kräva hälften? Hon har ju redan sitt!, sa Dagny. Innerst inne visste hon redan att det inte existerade något för mycket utrymme för Maj i föräldrarnas värld. Hon minns det så väl: Majs man hade stora ekonomiska problem, och trots att föräldrarna själva hade det knapert den tiden hjälpte de Maj med pengar gång på gång. Men Dagny fick aldrig samma hjälp.
Tio år senare är Dagny fortfarande skiljd från sin familj. Förtroendet dog samma dag hon bad föräldrarna formalisera löftet, och de tog illa vid sig. Sånt här gör man inte inom familjen, svarade de då. Allting låg i luften, och Dagny såg ingen annan utväg än att hyra egen lägenhet i Malmö och stå på egna ben. Sedan dess har föräldrarna aldrig sträckt ut en hand, så Dagny har tvingats lita endast på sig själv.
