Jag bodde med min man i över femton år; vi började vår resa tillsammans. Efter bröllopet bodde vi hos min svärmor och gick tillsammans till fabriken för att arbeta. Vi blev tilldelade ett rum på ett studenthem, och lämnade svärmors hus bakom oss. Allt flöt på, och jag insåg plötsligt att min man behövde en utbildning för att kunna göra karriär. Jag fick honom att söka till universitetet, men det var jag som pluggade. Jag skrev alla hans rapporter, uppsatser och examensarbeten. När han tog med sitt diplom till jobbet fick han direkt nytt ansvar. Jag blev glad för hans skull. Min egen karriär gick däremot inte alls bra. Trots min examen från Göteborgs universitet var jag konstant på föräldraledighet. När min son började gå i förskolan blev jag gravid med min dotter, Saga. Senare kunde jag börja jobba igen, men barnen blev ofta sjuka, så jag fick vara hemma och vabba.
Jag var inte ledsen. Turen på jobbet svek mig, men hemma vann jag. Min man jobbade hårt och satt sent kvar på kontoret. Efter några månader köpte vi en stor lägenhet i Malmö. Barnen blev överlyckliga, de fick äntligen egna rum ett blått till sonen och ett rosa till Saga. Men jag såg min man allt mindre. En dag mötte jag min gamla kollega på Konsum. Hon berättade att hennes make var otrogen med sin sekreterare: De bryr sig inte ens, ibland mitt på dagen. Han låser dörren till sitt kontor. Han ger henne presenter inför alla, kramar henne till och med. Du borde lämna honom, skamlöst. Plötsligt bestämde jag mig för att gå till min mans arbetsplats och prata med hans älskarinna. Jag ville be henne lämna min man han har en familj, barn. Hon hånade mig inför de andra på kontoret, skrattade högt. Din man är otrogen med en riktig skönhet, och du gråter! Bättre att du börjar träna.
En man steg ut ur kontoret, såg mig och blev rasande. Vad gör du här? Du har listat ut allt, va? Det är lika bra, för jag är trött på att leva dubbla liv. Jag ansöker om skilsmässa imorgon. Han anlitade de främsta advokaterna i Stockholm och tog allt från mig. Snart kastade han ut oss barnen och mig på gatan. Han brydde sig inte om var vi skulle bo eller hur vi skulle klara oss. Min exman försvann bakom sin nya kärlek. Då ställde mina föräldrar upp och hjälpte oss. Jag lyckades köpa en liten tvåa i Lund för mina sparade kronor. Jag fick ett jobb och livet började flyta igen. Ett år senare ringde min exman och krävde hjälp. Ingen ursäkt för otroheten. Han var fortfarande dryg kanske lite trasig nu, men stolt ändå. Det visade sig att han hade fått sparken och hans nya hustru hade lämnat honom. Och så råkade han ut för en olycka, låg nu på sjukhus. Jag vägrade att hjälpa honom. Han lämnade oss, tog allt vi hade och hörde aldrig av sig. Han valde sitt liv, nu är det min tur att välja.
