NYÅRSAFTON I STOCKHOLM
Hem ville Linnea verkligen inte. Sista arbetsdagen det här året den 31 december var ju traditionsenligt kort, och alla hennes kvinnliga kollegor hade kutat iväg till sina män, barn och sin sillunch. Strålande glada, uppspelta, släpande på enorma kassar med clementiner och en flaska bubbel varsin present från chefen Henrik Lundström.
Men ingen väntade på Linnea hemma. Det blev inte någon sillsallad att fixa för någon annans skull heller. Hon sneglade på det knubbiga clementinnätet med extra stilpoäng som tronade ovanpå hennes skrivbord och suckade djupt.
Nej, att gå hem lockade inte det minsta. Linnea började fila på sin årsrapport. Efter en stund dök Henrik in, lite ansträngd och med mössan på svaj enda mannen på kontoret och tillika chefen, ett original av rang.
Jaha du, varför sitter du här själv? Själv glömde jag presenten till min fru, kan du tänka dig! ropade Henrik, för att ett ögonblick senare försvinna in på sitt rum.
Fem minuter senare, tillbaka.
Men Linnea, vad gör du kvar? Skulle du inte gå hem?
Och vad ska jag göra hemma? Sitta själv där också. Henrik.
Chefen, som var helt redo att dra hem till frugan med språng, stannade plötsligt på tröskeln och satte sig bredvid Linneas skrivbord, högtidlig som en folkskolelärare.
Jaha. Men du Linnea, nu får du allt skärpa dig lite. Det är ju ändå nyår! Kom igen nu, det är fest, man måste vara lite glad! Med det där ansiktet kommer du vara ensam länge till, jag bara säger. En kvinna ska ju le! Kom igen nu, såja såja, ta och packa ihop du också jag har ju faktiskt gett alla ledigt, och titta vad du hittar på!
Ingen fara, Henrik. Jag ska faktiskt precis gå. Spring du hem till din fru. Jag plockar undan och låser.
Är du säker? sade Henrik misstänksamt.
Helt säker!
Jaha, då säger vi så. Gott nytt år då!
Linnea suckade igen. Det var ju trots allt rätt dumt att sitta och mögla på kontoret. Bäst att gå.
“Ska man beställa pizza? Undrar om pizzeriorna har öppet så här sent…”
Första numret inget svar. Linnea provade ett annat där svarade en överexalterad tjej och förklarade glatt att de stängde klockan arton prick och önskade Linnea gott nytt år innan hon hann protestera. Linnea kastade en blick på klockan arton noll fem. Okej, sista försöket. Den här gången gick tiden hennes väg beställningen gick igenom!
Hon rafsade ihop sina papper, klädde på sig, plockade clementinerna och flaskan bubbel, och traskade ut i kvällen.
Snön knarrade muntert under skorna, och den där klara vinterluften nypde henne i kinderna på bästa sätt. Gatlyktorna bländade, julbelysningen blinkade som om elen var gratis. Folk småsprang med ICA-kassar och paket alla på väg till någons fest. Kvartersbutikerna höll öppet för de som, likt Linnea, skjutit upp livet till sista sekund. Sakta men säkert kände hon suget efter lite av den där svenska nyårshetsen.
“Men vad sjutton, skärp till dig!” Fräste Linnea åt sig själv och stegade rakt in på närmaste Coop.
En stund senare plockade hon upp varorna hemma i köket.
“Hoppas potatisen hinner bli klar.”
Linnea slog på tv:n, hängde girlangen hon nyss köpt i fönstret, och den blinkade i rött, blått och grönt lagom svenskt lagom. Med en improviserad dans fylld av glädje gick hon loss på nyårsmaten.
“Varför inte jag är ju min egen bästa gäst!”
Potatisen till sillen kyldes på balkongen, smörgåsar med kalixlöjrom och rökt lax dök upp, delikatesskött från charkdisken travades vackert på ett fat med krusiga salladsblad. En skål ostbitar, ananas, clementinerna från Henrik.
Snart var sillsalladen klar, kycklingbenen sjöd på spisen, och Linnea dukade soffbordet med en broderad duk och bar fram maten som om hon väntade hertigar och hertiginnor. Glas och juice till, kniv och gaffel. Hon backade ett steg och granskade resultatet kritiskt, precis som om det faktiskt fanns gäster.
Klockan 23:30 gjorde hon sig redo att öppna bubbel, men då ringde plötsligt porttelefonen.
Hade ni beställt pizza? hojtade en glad röst.
“Herregud! Hade ju glömt beställningen helt!”
Absolut, kom upp bara!
Varsågod, det är din pizza! Gratis, dagens nyårspresent.
Killen med leveranskartongen log så bredare än en midsommardag.
Kan ju inte ta emot den gratis Får du inte dra av det?
Nej då! Det är kompensation för sen leverans. Ta emot pizzan nu, för sjutton.
Linnea insåg att hon fortfarande höll bubblet i handen.
Håll du den här så länge, sade hon, och räckte fram flaskan medan hon tog emot pizzakartongen. Jag ställer in den i köket snabbt bara.
Du ser inte ut som en pizzabud direkt, skrattade Linnea när hon kom tillbaka.
Det är jag inte heller, log han. Jag äger pizzerian, men skickade hem all personal i tid det är ju ändå nyår. Sen såg jag din obekräftade beställning och tänkte, jag får väl köra själv. Det är ändå ingen hemma som väntar på mig men pizzan väntade på dig! Fast jag blev lite sen
Tio minuter kvar! Drick ur bubblet, nu! Vi måste hinna skåla för året som gått!
Inga problem. Har du glas?
I samma sekund som Linnea hämtade glasen small det till av en kork.
För det gångna året!
För det gångna året!
Ett lätt klirr, och de drack ut det gamla året utan onödigt allvar.
Ojdå, vad har vi gjort?
Vadå, blev han lite nervös.
Du drack ju bubbel men du får ju inte köra nu!
Just det, sa killen och log ännu bredare.
Hur ska du ta dig hem då?
Det blir väl det att jag inte åker någonstans.
Taxi är bara att glömma
Precis, log han.
Vet du vad? Ta av dig skorna och kliv in. Det är ändå för trångt i hallen för att fira nyår hela natten!
Du har ju hur mysigt som helst här, kommenterade han när han kom in.
Fyll på i glasen, kungen pratar snart!
Gott nytt år eh
Linnea, viskade hon.
Skål på dig, Linnea! Jag heter Mattias förresten.
Gott nytt år, Mattias! Smaka på sillsalladen nu, den har jag gjort själv. (Fast jag har bara ett bestick, du får ta direkt ur skålen!)
Linnea pratade oavbrutet och kunde inte förstå varför det kändes så lätt. Hon gillade Mattias och hans sätt att bara vara där.
Alltså, det är godare direkt ur skålen, sa Mattias. Har du svart bröd? Jag är hungrig som en norsk älg!
Självklart!
När Linnea återvände med bröd satt Mattias redan med kycklingbenen i båda händer.
Förlåt, kunde inte hålla mig, sa han med munnen full men du lagar ju fantastiskt!
Åh vad glad jag blir, Mattias. Jag trodde ju allt skulle bli över. Titta själv, det är ju mat för ett helt fotbollslag.
Äsch, inte ska du äta ensam. Jag hjälper dig!
Bra, sätt igång!
Nu märkte även Linnea att magen kurrade.
De satt där slevade sillsallad, drack bubbel, såg på Grevinnan och betjänten på tv och pratade om allsköns strunt.
Alltså, bubblet är slut!
Ingen fara har mer i bilen! Följ med!
Frisk luft är aldrig fel, ropade Linnea, och ut bar det. Runt omkring sprakade fyrverkerierna.
Vet du vad, Linnea? Gift dig med mig! Inte nu då, men om ett år! Du behöver ju ändå lära känna mig bättre.
Du skojar nu?
Inte då!
Då lovar jag att fundera på det.
Ska vi fortsätta fira nu?
Linnea nickade glatt. Mattias hämtade en påse ur bilen och tillsammans återvände de till lägenheten kvällen var ung, och de skulle nog klara hela natten.
