Mattias steg in genom dörren till deras lägenhet i Uppsala och något kändes genast fel. Kvällens tystnad låg tung över rummen ingen doft av Midsommarblomster, ingen liten pojke på filt på golvet, och framför allt: ingen Agnes. Oro började snabbt gnaga i Mattias mage. Var kunde Agnes och lilla Isak vara?
Utan svaret växte oron till nervös rastlöshet. Mattias ryckte åt sig jackan på nytt och klev ut i den kyliga vinden, för att knacka på hos grannen, fru Lind. Just då öppnades grannens dörr på glänt och där stod fru Lind, vänlig men bekymrad, med Isak i famnen. Hennes ögon sökte Mattias, som för att finna rätt ton: “Agnes var tvungen att gå i väg på ett viktigt ärende, så hon bad mig ta hand om Isak under tiden.”
Fastän Mattias var van att ta hand om sin son, malde frågorna i huvudet. Vad kunde ha fått Agnes att rusa iväg så plötsligt? Han andades dock ut en aning när han såg att hans fru tänkt på honom i mikron stod en tallrik med köttbullar och potatismos, som bara väntade på att värmas.
Men timmarna tickade långsamt förbi. Halvtimme blev till timme, en timme blev till två, och till slut hade fem timmar passerat medan Mattias frenetiskt ringde Agnes gång på gång, utan svar. Isak sov tillslut, försiktigt nedbäddad i vaggan, men Mattias vaken och ensam. Tystnaden kändes hotande nästan som en vresig vintervind.
Så, efter timmar av ovisshet, vibrerade mobilen på det ekiga köksbordet. Mattias greppade luren, hjärtat bankande, rösten skälvande av förväntan men också oro. Han frågade Agnes ut var hon var, vad som hade hänt, varför hon inte svarat?
Men i andra änden hördes hennes röst, kort, kylig och undvikande. Hon sa, med bestämdhet, att hon inte tänkte återvända hem. Hon hade beslutat att lämna både hem och barn, och ansvaret för Isak för alltid låg nu på Mattias’ axlar.
Mattias stod där i köket, skakandes, med telefonen hårt tryckt mot örat. Rummet ekade av chock. Ett iskallt lugn fyllde honom, avskalat och ensamt. Allt hade förändrats. Nu återstod bara att axla rollen som ensam förälder, mamma och pappa allt på en gång för sin lilla son, Isak, i ett Sverige där midnattssolen lyste men ändå kändes det som nattsvart i hans hjärta.
