Röran i garderoben, högar av ostrukna kläder och sur soppa i kylen det här är inte den hustru jag gifte mig med, men det är exakt vad jag har fått med tiden.
Röran i garderoben, ostrukna kläder överallt och sur soppa i kylen jag valde att försiktigt påpeka det för min fru, men gissa vem som blev skyldig ändå.
Jag blev förälskad i Elin direkt. Så vacker, det gick inte att missa henne. Länge trodde jag att jag haft turen att få en tjej: smart, vacker, ordentlig. Jag drog mig inte för att fria.
Sedan flyttade vi ihop. Elin sa redan från början att städning och vardagssysslor inte riktigt var hennes grej, men hon kunde tänka sig att arbeta och dela upp ansvaret jämnt. Jag är inte någon som måste ha rätt, så jag gick med på det. Då tyckte jag det var klokt, men nu är jag besviken.
Vi bestämde vem som skulle göra vad i vår nya familj. Elin försäkrade att det inte skulle vara svårt att kombinera sitt ansvar med karriären, som hon alltid drömt om. Jag protesterade inte heller.
Men efter ett halvår insåg jag att något gick snett. Vardagens verklighet ändrade våra regler. Min Elin blev aldrig riktigt framgångsrik. Hon hade någon deltidsjobb på ett mindre företag i Sundbyberg med oregelbunden arbetstid och osäkra löneutbetalningar. Allt hon tjänade la hon på sig själv. Själv fick jag jobba från tidig morgon till sen kväll. Men min älskling hade full koll på mina förpliktelser. Sina egna blundade hon ofta för.
Elin brukade göra sin del ordentligt, men nu har hon tappat gnistan. Jag har inte sagt något, förrän det blev alldeles för tydligt. Stök fanns överallt i lägenheten.
Stolarna täcktes av klädhögar och garderoben var ett kaos, men ändå lyckas Elin skylla allt på mig. Hon säger: “Du jobbar ju också och bidrar, är det så svårt att hjälpa till?” Jag blev sårad av den inställningen. Det är jag som sliter för att försörja oss båda, och dessutom väntas jag sköta allt hemma? Vi hade ju delat upp allt jämnt från början.
Igår hittade jag sur ärtsoppa i kylen; doften kunde slå ut vem som helst. Jag trodde att när barnet kom, skulle Elin ta större ansvar hemma. Att hon på föräldraledighet skulle ha mer tid för huset. Men det blev tvärtom. Jag känner att det hade varit enklare utan någon sambo alls. Och nu har vi ständiga gräl dessutom. “Du måste sätta dig in i min situation,” säger Elin. Men vem ska förstå mig? Jag jobbar ju inte på spa varje dag jag har mitt kontorsjobb och jobbar dessutom hemifrån, samtidigt som jag måste ha koll på allt i hemmet. Det enda jag önskar är lite vila.
Jag fattar inte vad Elin gör hela dagen på föräldraledigheten eftersom hon inte ens orkar laga middag? Eller åtminstone plocka undan lite. Är det verkligen så svårt? Vår dotter är bara sju månader gammal, och större delen av dagen sover hon. Då kan man åtminstone damma av ytorna. Vad ska hända när vi får ett till barn? Jag står fortfarande bakom jämställdhet och att stötta varandra. Jag är beredd att acceptera och hjälpa till med allt, men vill ha samma tillbaka. Varför kan inte Elin fatta det?
Jag vill inte splittra familjen jag älskar vår lilla tjej. Men jag vet inte hur länge jag orkar med det här. Snart rinner mitt tålamod över.
