Diskat igen. Det är tredje dagen i rad som allting står i diskhon. Inte ens en ren kopp kvar. Väntade och väntade… Vad ska man göra? Kom hem från jobbet, hungrig, sur, helt slut. Och först måste man ta itu med all disken, annars finns det ju ingenting att äta på.
Och det finns ändå ingenting i kylen. Jag satte på kaffebryggaren och fyllde kastrullen med vatten, tänkte koka några prinskorvar. Eller bara värma något enkelt. Är så himla hungrig. Trodde aldrig att det skulle bli så här… Och vilket supergott renskavssoppa Svea brukade göra! Något sånt hade varit perfekt nu…
Och bullarna! Och smördegspajerna med olika fyllningar. Och hennes ugnsstekta revbensspjäll, det var hennes specialitet. Allt var alltid så fint och rent hemma. Kom man hem efter jobbet, var det skinande rent och det luktade fräscht. Allt var ordning och reda. Men nu…
Varför märkte jag inte det då? Det verkade som om Svea inte behövde någonting mer än att tvätta och laga mat…
En gång såg jag Ingrid. Snygg och självsäker, kort kjol och höga klackar. Hon kom ut från salongen, perfekt fixad, den där one of a kind-typen. Jag minns att jag tänkte…
Hon gick på salonger, spenderade pengar på håret, älskade att färga och piffa sig. Och hon shoppade alltid nya kläder, parade runt med senaste modet. Svea däremot, hon var också smal och fin, men tyckte inte om allt det där. Hon trivdes bäst i jeans och sneakers, alltid på väg till Coop eller pysslade hemma.
Jag älskar någon annan, sa jag till Svea när jag kom hem. Jag lämnar dig. Vill inte ljuga för dig.
Svea stod och vispade grädde till tårtan. Hon vände sig inte ens om. Jag såg inte att tårarna rann nerför kinderna…
Trött på att ha en husfru bredvid mig och inte en riktig kvinna, tänkte jag. Och därför blev jag så fascinerad av Ingrid. Och nu står jag här, gör disken, dammsuger, försöker tvätta och städa. Har inte riktigt lärt mig laga mat, och vissa nätter drömmer jag om Sveas bullar…
Ingrid har en ny manikyr och kan inte röra disken. Hon ligger på soffan och bläddrar i ELLE, eller är på väg till salongen för att fixa håret. Klänningarna ligger slängda lite varstans, hennes skor ligger i vägen och jag snubblar på dem. Hon vet inte vad hon ska ha på sig till salongen. Glaset vi köpte igår står fortfarande på köksbordet, för hon hann inte ställa in det.
Varför bytte jag min fru mot en så här lat tjej? Man blir ju knäpp. Ska jag koka lite makaroner också? Är så hungrig…
