Klockan var åtta på kvällen när Ingrid äntligen kom hem efter en lång dag på jobbet. Hon tog ett djupt andetag, öppnade dörren och möttes direkt av barnskrik.
Med en suck släpade hon sig in till vardagsrummet där hennes dotter Ebba och svärsonen Oskar låg utspridda i soffan framför teven. Lägenheten såg ut som om en tornado dragit fram.
Leksaker låg utspridda på soffan, på sängen, på golvet. På soffbordet tronade godispapper, kycklingben, tomma läskburkar och ett övergivet äppelskrutt. Smutskläder hängde över fåtöljen, och på stolen låg en illa hopvikt men redan använd blöja.
Det var så kvavt och luktade så fränt av diverse oupptäckta ting, att Ingrid i ett svagt ögonblick nästan grät av trötthet.
Ettåriga barnbarnet, lilla Tyra, såg mormor och skrek förtjust, kastade sig över golvet och slängde sig i hennes famn.
Ingrid öppnade fönstret fort för att släppa in lite svensk fjälluft innan hon smög bort till köket. Och där blev ju inte saken bättre precis. Berget av disk i diskhon balanserade på konstiga sätt, kanter av gammalt bröd låg på bordet tillsammans med utspillt te, och där, under bordet ja, självklart, spillrorna av hennes gamla favoritkopp den där Per gett henne för ett halvt liv sen. På spisen stod en stekpanna med kolsvarta köttbullar. Och i kylskåpet fanns det just inget mer än en påse trötta morötter och ett eko.
Plötsligt dök Ebba in i köket, pussade sin mamma snabbt på kinden och sade:
Tja, mamma! Du är hemma, vad bra, för nu drar jag och Oskar ut en sväng. Ska bara fixa mig lite snabbt, Tyra åt precis för en timme sedan!
Men vänta nu lite vart är ni på väg? frågade Ingrid förvånat.
Men mamma, vi ska faktiskt ut och roa oss! Först bio, sen kanske ta ett glas vin på stan. Och mamma, kan du swisha några hundra kronor? Vi har inte riktigt råd.
Från vardagsrummet hördes Oskars röst:
Ingrid, kan inte du laga ärtsoppa till imorgon? Såg nån gubbe på TV svepa i sig fick sånt sug! Och gör gärna en liten vårsallad också Och kaffe! Har du köpt mer kaffe? Kan inte leva utan kaffe längre!
Och jag då? viskade Ingrid förvirrat, vände sig till sin dotter, Jag har jobbat hela dagen, hann inte ens äta lunch. Jag är helt slut och behöver vila. Varför tar ni inte med er Tyra?
Mamma, man måste få lite barnfri tid ibland, säger psykologerna. Jag och Oskar har det lite knackigt, vi måste umgås mer på tumanhand. Dessutom, du har inte sett Tyra alls idag hon har saknat dig! Ni kommer säkert få en toppenkväll, vi är inte borta så länge Bästaste mamma!
Innan Ingrid hann protestera, var Ebba redan borta från köket. Några minuter senare försvann paret ut genom dörren och lämnade farmor med lillskruttan.
Ingrid var helt paff. Hon ville gråta av trötthet och sorg. Hon kände sig som gratis arbetskraft och en rullande Swish-maskin, inget annat.
Huvudet värkte så det dunkade. Egentligen hade hon mest av allt velat ligga tyst i mörket och bara andas men Tyra hade andra planer. Och det fanns inget egentligt att äta, städningen återstod dessutom.
Det kändes som tredje världskriget brutit ut i tvåan på Södermalm. Ingrid sjönk ner på stolen, suckade tungt och lät tårarna rinna en liten stund.
Dottern och svärsonen hade bott hos henne i evigheter redan. Innan hade hon levt ett lugnt och inrutat liv som hon gillade. Ebba och Oskar hyrde förut en lägenhet i Farsta, men nånting hände och de fick sticka därifrån. Ebba bad så snällt om att få bo hos mamma bara ett par månader, tills vi hittar något annat. Ingrid kunde ju inte säga nej. Men månaderna blev år. Antingen var hyran för hög, eller låg lägenheten för långt bort, eller så dög huset inte.
Sen blev Oskar dessutom av med jobbet. Han hade nån trist tjänst på ett bemanningsföretag, men nu låg han mest som en strandad säl i soffan framför Netflix.
Hela hushållet gick runt på Ebbas knappa föräldrapenning. Givetvis hände det också att Ebba plötsligt var gravid. Hon kräktes, skulle ha dyra mediciner, gick till specialläkare på privat klinik och testade allt som fanns Ingrid betalade. Hon jobbade själv som ortoped på S:t Görans sjukhus men pengarna räckte verkligen inte långt.
Ebba och Oskar handlade aldrig hem mat, men älskade goda middagar, färska räkor, semlor och nybakat bröd. De lämnade alla räkningar, städning och inköp till mamma.
Ingrid såg klart att de utnyttjade hennes snällhet, men hon kunde inte säga ifrån. Tänk om Ebba skulle bli ledsen och inte vilja prata med mamma? Skulle hon köra ut en höggravid dotter? Knappast. Så Ingrid bet ihop och tog extra pass på en privat klinik för att få ihop till det mesta.
Det ringde plötsligt på dörren. Ingrid torkade tårarna och öppnade. Utanför stod hennes väninna Lena, som dök upp helt oanmäld. Ingrid blev stel här kunde ju ingen människa släppa in någon, lägenheten såg ut som en insparksfest på studentkorridor. Men hon hade inget val.
Ingrid log stelt, bjöd in henne till köket. Lena visste precis hur Ingrid hade det. Hon hade flera gånger föreslagit att Ingrid skulle sätta stopp för snålbaggarnas fester men Ingrid vågade inte.
Lena sa ingenting. Hon öppnade kylskåpet, fiskade upp ägg och lite gräddfil, diskade stekpannan och började helt enkelt steka en omelett åt väninnan.
Medan Lena fixade kvällsmaten hade Tyra somnat i mormors knä. Ingrid lade henne varsamt i föräldrarnas säng och smög tillbaka till köket.
Omeletten stod klar. Ingrid såg tacksamt på sin vän enda människan som faktiskt begrep henne utan ord.
Ät nu, sa Lena milt, du har inte fått i dig så mycket idag, va? Du börjar bli genomskinlig. Nu får du skärpa dig och ta hand om dig själv. Dina barn har blivit som blodiglar, Ingrid. Du måste lägga band på dem innan du hamnar på psyket.
Men HUR? viskade Ingrid, Vad ska de ta vägen? Tyra är ju så liten. Hur kan jag göra så mot min egen dotter?
Ingrid, de parasiterar på din snällhet. Varför anstränga sig när man kan få mat, boende, tvätt och allt gratis? Någon måste säga stopp. Om du inte gör det, så rycker jag in.
Ingrid visste att Lena hade rätt. Hon knöt näven i fickan och lovade ta samtalet med Ebba när hon kom hem. Lena hjälpte till att städa köket, fixade lugnande te och masserade Ingrids stela axlar. Hon vägrade gå hem innan hon sett Ebba och Oskar i ögonen och stöttat sin vän.
Klockan elva på kvällen ramlade Ebba och Oskar in. Ingrid och Lena satt kvar i vardagsrummet.
Hej då, Lena, sa Ebba med sur min. Hon hade aldrig gillat mammas väninna.
Hej hej, svarade Lena kallt. Hade ni kul? Kom hem tidigt för en gångs skull!
Mamma, vi går och lägger oss, muttrade Ebba.
Nej, vänta, sätt er här båda. Jag måste prata med er, sa Ingrid bestämt.
Oskar dök mot kylskåpet, men förstod allvaret och satte sig.
Vad är det nu? frågade han misstänksamt.
Det är dags att ni hittar eget boende, började Ingrid med darrande röst. Ni får en vecka på er. Sen måste ni flytta.
Men det kan du inte mena! utbrast Ebba, Vart ska vi TAAA vägen? Jag är mammaledig och vi har knappt några slantar kvar på kontot. Hur ska vi överleva?
Ni är vuxna, svarade Ingrid, Ni har klarat att bli föräldrar. Då får ni klara resten också. Jag kan inte ta hand om er hela livet. Vad händer den dagen jag trillar av pinn? Ebba, du måste öppna ögonen och inse att världen inte fungerar så här.
Herregud. Vad är du för sorts mamma egentligen? skrek Ebba En riktig styvmor, det är vad du är!
Stopp nu, sa Lena, Så där talar du inte till din mamma. Gå nu in på ert rum och tänk igenom saken. Jag tolererar inte ett ord till.
Allt är ert fel! skrek Oskar Mamma-influencer som förstör för oss! Blir du aldrig nöjd? Stick hem till ditt eget!
Plötsligt hördes Tyras gråt inifrån barnkammaren. Ebba och Oskar fick lomma iväg. Lena klappade Ingrid på handen; Ingrid såg på henne med tacksamhet och lättnad.
En vecka senare hade Ebba och Oskar packat ihop sina saker. Ingrid blev den onda mamman. Allt gott var glömt, hon kallades självisk och grym. Ändå visste hon innerst inne att det var rätt beslut.
Kanske, med tiden, skulle Ebba förstå varför. Ibland måste man vara den vuxna, även gentemot sina egna barn. Annars lär de sig ingenting. Och Ingrid hoppades, så som bara mammor gör, att Ebba en dag skulle höra av sig igen.
