Föräldrarna till Linnéa gav oss en otroligt generös bröllopsgåva en lägenhet! Officiellt fick vi nycklarna av dem, och de sa att vi nu var ägare, men eftersom det var i ett helt nytt hus hade de köpt bostaden som ett så kallat nybygge. Min svärmor sa att eftersom hennes familj gett oss lägenheten, borde också mina föräldrar hjälpa till med renoveringen. Mina föräldrar hade redan tidigare gett oss en rejäl summa pengar, men gick även med på att hjälpa till med jobbet.
Efter bröllopet bestämde vi oss för att genast starta renoveringen. Pappa, som jobbar som byggare, köpte allt material och jag hjälpte så gott jag kunde. Ibland kom också Linnéa dit och hjälpte till.
Även svärfar dök upp ibland för att hjälpa till. Vi valde att inte hyra någon annanstans under tiden, utan flyttade in hos Linnéas föräldrar för att spara pengar medan jobbet stod på.
En dag letade jag efter några papper och råkade se dokumenten för vår lägenhet. Då blev jag förvånad och riktigt upprörd lägenheten stod skriven på svärmor!
På kvällen när pappa och jag skulle köpa kakel och andra byggmaterial till badrummet bad jag honom att skjuta på det en dag. Jag berättade vad jag hade hittat och att jag ville prata om vad detta betydde.
Varför står lägenheten i mammas namn och inte i Linnéas? frågade jag rakt ut när vi var samlade hemma.
Men alltså, tänk lite! Så att inte vår Linnéa råkar illa ut, svarade svärmor.
Och vad menar du med det?
Skulle du skilja dig från henne vill du ju ha halva lägenheten!
Er lägenhet? Tycker du då det är okej att jag och pappa lägger ner ett halvårs arbete och pengar på renovering, nästan halva värdet av lägenheten? Och varför tror du att ett äktenskap måste sluta med skilsmässa? Vi har ju precis gift oss!
Mamma, jag har bett dig skriva över bostaden på mig, sade Linnéa lågt.
Så du visste om det här?
Inte så Jag visste det, men sa ju att du borde ändra det!
Linnéa, vilken fantastisk start på vårt äktenskap. Börja med hemligheter!
Det gick några dagar. Jag flyttade tillbaka hem till mina föräldrar och visste inte vad jag skulle göra. Linnéa försökte prata med mig, men jag behövde tid att tänka. Jag hade verkligen inte väntat mig detta svek från hennes familj, även om det kanske är vanligt att föräldrar tänker så.
Livet lär oss ibland att ärlighet är grunden för tillit både i ett förhållande och till familjen. När tilliten brister, måste man våga prata öppet för att förstå varandra och kunna gå vidare tillsammans.
