Mitt förhållande med min före detta fru slutade på en svensk domstol. Jag tänker inte peka ut någon som skyldig i ett förhållande bär båda ansvar.
Men det är ett faktum att min andra fru hittade sig en älskare. Han är en framgångsrik affärsman som flyttade hit för länge sedan, och efter ett tag öppnade han ett litet kafé i centrala Uppsala. I början försökte hon dölja förhållandet, men till slut brydde de sig inte ens om att vara diskreta.
Sen en dag stod hon framför mig och meddelade torrt att hon tänkte ansöka om skilsmässa och krävde hälften av vårt hus. Hon verkade tro att jag skulle få panik och bli upprörd, men lägenheten hade jag köpt helt och hållet för pengar jag tjänat genom hårt arbete. Min exfru hade inget alls med bostaden att göra, bortsett från att hon bott där i två år. Nu vågade hon ändå hävda att hon hade rätt till hälften.
Jag tog det med ro. Försökte inte ens övertala henne att undvika domstol. Jag väntade lugnt på att hon skulle förlora och tvingas bekosta rättegångsavgifterna. Jag bar redan på dåliga erfarenheter från mitt första äktenskap. Den tvisten pågick i över tre år, mest på grund av att vi aldrig kunde komma överens. Varje gång vi möttes i rättssalen så blev det bråk.
Till slut lyckades min första fru hon krävde ut halva mitt arv. Hon hade hittat en skicklig advokat. Min ex tog ifrån mig lägenheten jag ärvt efter pappa.
Men den här gången var jag betydligt smartare. Innan jag gifte mig med min andra fru hade jag redan en lägenhet som jag renoverat själv, men skrivit över i min bror Eriks namn. Jag litar på honom till hundra procent. När det väl blev dags för skilsmässa visade det sig att jag saknade tillgångar att dela. Efter mitt första misslyckade äktenskap låter jag aldrig någon kvinna lura mig igen.
Jag har lärt mig värdet av att skydda det jag kämpat för. Det är en bitter lärdom, men här i Sverige, där lag och ordning råder, måste man vara försiktig. Ens lojalitet ska aldrig vara naiv.
