Helga kom från en liten stad vid den tysta norr. Där, bland björkar och nyckfullt regn, träffade hon Algot och det var som om Cupido skjutit sina pilar genom snöhavet. De blev förälskade, och kärleken sken klarare än midnattssolen. Något i deras hjärtan viskade att de måste lämna sitt lilla landskap.
Så de berättade för sina föräldrar att de skulle resa till Stockholm och jobba ihop fina slantar till bröllopsfesten. Och de åkte verkligen till storstaden, för att tjäna ihop några tusenlappar till sitt gemensamma liv. Men sedan insåg de att de egentligen inte ville slösa allt de slitit ihop på ett dyrt kalas.
De såg Stockholms ungdomar komma till sina bröllop i sneakers och slitna jeans, de tog emot presenter i form av Swish-betalningar, och istället för långbord och dans blev det buffé eller ett digitalt mingel, medan de flesta spenderade alla gåvor på bolånet.
Det gjorde Helga och Algot också. Fast deras mammor, när de kom hem till hembygden, ordnade en enkel fest med sill och potatis, något man inte hittar på Södermalm. Inga vänner från Stockholm dök upp. Allt detta har egentligen inget med saken att göra, men jag berättar det för att ni ska förstå vilka de var och hur de fungerar.
Fem år hade gått sedan den där bröllopsbuffén. De väntade med barn, för bolånet var ett tyst monster de kämpade mot tillsammans. Helgas mamma var stark och rättfram hon hade uppfostrat sin dotter ensam, och varje samtal avslutades med en påminnelse om att mormor minsann var redo för barnbarn. Helga visste att om de bodde med sin mamma, skulle de inom kort flytta isär; därför tog de det lugnt med både barn och beslut.
Men så började Helga känna en sorts hemlig irritation mot Algot. Det hade funnits där tidigare, men då hade hon kunnat byta fokus. Hon ringde mig:
Han pratar länge på telefon med andra, men med mig blir det bara ett snabbt hej och hej då
Men när han kommer hem, då pratar ni väl?
Jag vill se en lugn film om kärlek efter jobbet, men han stirrar bara på sina skräckfilmer.
Hur många TV-apparater har ni? Nuförtiden kan man ju titta på film på datorn med hörlurar. Men det är inte familjeliv om man sitter bredvid varandra och har huvudet på olika platser.
Precis! Jag tror inte att Algot förstår mig!
Det var ovanligt
Varför skrattar du?
Okej, jag slutar
Helga, när har ni det bra ihop?
På semester, eller när vi har gäster Då är han så uppmärksam.
Samtalet med Helga varade nästan en timme. Hon berättade om deras första möte, och om hur alla bygdens flickor såg på henne med avund. Jag förstod snabbt att problemet var att Helga saknade känslan av att glänsa inför andra i Stockholm fanns det ingen att imponera på. Det var det första problemet. Och det andra …
Helga, hur ser du det perfekta äktenskapet?
Självklart med barn.
Alla säger det, men många äktenskap går sönder när barnen kommer
Min partner ska intressera sig för mitt humör, fråga om jobbet Han ska kunna uppskatta min klänning, berömma maten
Gör han inte det alls?
Jo, han säger att det var gott, men det räcker inte för mig.
Berätta mer Han kommer hem, du serverar mat, och vad händer? Du sätter fram potatismos och köttbullar, och han
Han gnuggar händerna och ler.
Men det är ju en komplimang! Du hade nog blivit besviken om han knuffade bort tallriken och sa att han inte var hungrig
Helga var tyst; jag tror inte hon riktigt förstod själva kärnan i sitt klagomål. Men hon var ändå missnöjd. Jag hade förstått vad det handlade om, så jag frågade om relationen till hennes mamma.
Det visade sig att mamman var känslomässigt närvarande, alltid med många frågor och med tröst när livet var motsträvigt. Hon var ständigt en trygg famn, och när något gick fel sa hon att det ordnar sig.
Jag har hört att man ofta gifter sig med någon som liknar ens förälder, någon som ger rikligt med kärlek. Helga saknade en pappa, och hade aldrig förstått att alla människor inte är lika skickliga på att visa känslor.
Jag berättade för Helga att hon, i själva verket, varit gift med sin mamma i fem år och förväntat sig att Algot skulle bete sig exakt likadant. Först blev Helga förvånad, men efter att ha funderat, höll hon med.
Hur skiljer jag mig från min mamma då?
Enkelt. Varje gång du känner dig sårad, tänk att det inte har med Algot att göra det är din omtänksamma mamma som är där. Han kan aldrig konkurrera med henne!
Och det är allt?
Det är allt! Sen kommer du märka att irritationerna försvinner, som snön smälter kring den första vårsolen.
