Man får aldrig ta något som inte är ens eget
Den enda dottern i familjen, Elin, var föräldrarnas ögonsten allt gjorde de för henne. Föräldrarna, båda välutbildade och arbetande inom ett forskningsinstitut, pappa professor. Så länge Elin kunde minnas var deras hem alltid fyllt av gäster.
Lena Sjöberg Elins mamma lagade fantastiskt god mat och bakade alltid stora äppelpajer, dukade bordet fint.
Jaha, Lena, du är som vanligt i ditt essé snyggt och gott! Man får ju aptit bara av att se på ditt bord, skämtade gästerna varje gång de kom hem till dem.
Elin var duktig i skolan, inget riktigt toppbetyg, men hon fick alltid fyror och femmor. Föräldrarna behövde aldrig tjata om hennes läxor. Elin var ansvarstagande och strukturerad redan som liten. Hon kom hem från skolan, bytte om, åt en smörgås och satte sig med läxorna.
Elin, har du varit på musiklektionen idag?
Ja, mamma, jag var där, kom hem för en timme sedan.
Elin gick på kulturskolan och spelade violin. Hon älskade att spela när hon höll fiolen glömde hon allt omkring sig, inspirationen tog över och hon spelade och spelade. Musikläraren brukade hålla fram Elin som exempel för de andra eleverna.
Skolåren gick fort. Elin hade många vänner och var hjälpsam och social. På grund av att hon bodde i Stockholm ville hon gärna studera vidare där.
Du har ju tur, Elin dina föräldrar jobbar ju på universitetet, de fixar säkert in dig. Men jag vet ju knappt om jag klarar gymnasiet Högre utbildning är nog inget för mig, sade hennes vän Lova.
Har du tänkt söka någonstans?
Nej, jag ska börja jobba. Det är bara mamma och jag, hon kämpar så hårt för mig. Jag börjar jobba, så blir det lättare för henne, svarade Lova. De fick verkligen snåla på allt hemma.
Men Elin hade svårt att förstå Lovas situation, eftersom hennes egen familj alltid haft gott om pengar.
Mamma, pappa, jag behöver en ny klänning och skor till studenten, sade Elin till föräldrarna.
Jag vet, älskling, imorgon har vi helg då går vi ut och shoppar, lovade Lena.
De köpte en vacker klänning och matchande skor, nu återstod bara att klara slutproven och fira studenten sedan väntade vuxenlivet.
Elin kom in på KTH, såklart hade mamma pratat med några bekanta, men Elin skulle nog ha klarat det själv också mamma kände folk överallt och ville vara på den säkra sidan.
Nu har ni en student hemma, jublade Elin när hon såg sitt namn på antagningslistan.
Grattis, älskling, sa pappa och gav henne en ny dyr mobil alla hade inte mobiler då.
Elin trivdes på universitetet studier, lärare, vänner och studentliv var nytt och spännande, så annorlunda från gymnasiet. Hon och Lova träffades alltmer sällan Elins tid räckte inte till. Lova jobbade på en fabrik en helt annan värld och umgänge.
På somrarna åkte Elin iväg med byggpraktikgrupper det var ett aktivt och roligt liv. Många killar var intresserade av henne, men hon hade inte hittat den stora kärleken. Det blev mest vänskap och några oskyldiga dejter.
Sista året på KTH träffade Elin Fredrik. Han hade gjort lumpen och arbetade i en elektronikverkstad. De möttes av en slump på en biograf, där hon var med Lova äntligen hann de ses på en ledig dag.
Hej tjejer, får jag slå mig ned? frågade Fredrik artigt när de satt med varsin milkshake i kaféet.
Klart, svarade Lova, medan Fredrik tittade öppet på Elin.
Fredrik, presenterade han sig, mycket folk idag, sade han och såg sig omkring, som att han ville ursäkta sig.
Jag är Lova, och det här är Elin, log hennes vän.
Ville se en ny film, min vän tipsade.
Vi har också svårt att ses jag jobbar, Elin studerar, förklarade Lova, märkte att Fredrik var intresserad av Elin.
De bestämde att ses efter filmen, för de hade olika platser i salongen. De promenerade tillsammans till sent på kvällen, Fredrik följde dem hem först Lova, sedan Elin och bad om hennes nummer.
Fredrik var riktigt snygg och smart och Elin blev förälskad. De började ses, och ett halvår senare gifte de sig. Elins föräldrar gillade Fredrik, han vann dem snabbt.
Efter examen jobbade Elin kort, men gick snart på mammaledighet och fick sonen Arvid. Hon var lycklig med Fredrik, han visade sig vara omtänksam make och pappa, stöttande och säker, hjälpte henne i allt.
Mamma, jag har haft sådan tur med Fredrik, sa Elin ofta, jag känner mig trygg med honom.
Jag gläds för dig, Elin. Fredrik är verkligen en man och familjefar, sa Lena, och pappa och svärsonen spelade schack och pratade om allt möjligt.
men livet tog en ny vändning
Lycka är inte oändlig. Arvid var fem år när Elin och Fredrik råkade ut för en bilolycka. På väg mötte de en mc som kom i hög fart Elin slungades ut ur bilen kanske räddade det henne, men Fredrik dog. Arvid var lyckligtvis hemma med morföräldrarna.
Varför? viskade Elin på sjukhuset, där mamma satt vid hennes sida.
Tack och lov att du vaknade, Elin, grät Lena, benet och några revben är brutna, men du lever!
Elin begravde Fredrik i rullstol. Sedan tog det lång tid att återhämta sig, hon bodde och fick hjälp av föräldrarna. Depressionen höll ett tag, sorgen efter maken var stor det var Arvid som gav henne styrka att leva.
Tack Gud, brukade hon säga framför ett litet kors. Vad skulle ha hänt med Arvid annars?
Elin fick börja om livet utan man.
Mamma, jag har bestämt mig jag vill flytta till vårt hus ute på Västkusten. Havsluften blir bra för mig, Arvid älskar havet och ni kan hälsa på oss. Här påminner allt om Fredrik.
Föräldrarna gick med på det. Elin fann ro vid havet, fick jobb som receptionist på ett hotell, började umgås med folk. Arvid gick i skolan, och på helgerna gick de till stranden.
En dag på stranden tappade Elin sin vigselring, den var värdefull och ett minne av Fredrik. Hon grät och sökte i sanden.
Varför gråter du? hörde hon en mans röst.
Jag har tappat min ring den betyder allt för mig.
Vem har ringar på stranden?
Det gör jag Något mer att säga?
Okej, jag hjälper dig, svarade han. Jag heter Karl, och du?
Elin, sa hon, och tillsammans letade de igenom sanden. Till sist dök ringen upp bland hennes kläder.
Tack, Karl.
Är du här på semester? frågade Karl. Jag reste hit med en kompis, han är kvar på hotellet, blev lite för mycket igår så jag är ensam på stranden idag
Jag bor faktiskt här, svarade Elin.
Efter att ha pratat ett tag bjöd Karl henne till ett kafé.
Nu lämnar vi stranden innan vi bränner oss, sa Elin, och de gick till ett svalt kafé.
Hon tog det lugnt Arvid var hos morföräldrarna en månad, han hade själv bett om det, och de skulle ta honom till skolan när hösten började. Karl berättade att han var gift och hade en dotter. Jobbade i sin hemstad på Arlanda.
Elin delade sin historia om makens död.
Därför började jag om, berättade hon. Flyttade hit med min son.
Det kändes lätt att prata med Karl, han var enkel och vänlig. Efter kaféet följde han henne hem och de sa hej då. Tre dagar senare väntade han utanför hennes bostad med en stor bukett blommor när hon kom från jobbet.
Hej, jag har saknat dig, sa Karl och gav blommorna.
Hej, Elin blev glad att se honom. Jag har semester från imorgon!
Underbart, nu kan vi ses mer, sa Karl glatt. Jag bjuder dig på restaurang, får du träffa min vän också.
De hade en fantastisk kväll och Karl följde henne hem och blev kvar. Mellan dem hände det som händer i livet.
Oj jag har blivit kär, erkände Elin för sig själv.
Sedan Fredriks död hade hon inte haft någon. De tillbringade nästan hela hennes semester tillsammans. Karl ringde jobbet och bad om ledigt. Men till slut måste Karl åka hem. Avskedet var tungt. En vecka senare ringde han.
Elin, jag kommer snart Jag förstår att jag inte kan leva utan dig. Har sagt allt till min fru, hon har ansökt om skilsmässa.
livet satte ännu en prövning
Lyckan kom tillbaka. Elin tänkte inte på Karls fru och barn, det var bara hennes egen längtan.
Jag är också kvinna och har rätt till lycka.
Karl kom, snart gifte de sig när hans skilsmässa gick igenom. Ett år senare fick de en dotter. Båda var lyckliga.
Men snart ställde livet ännu en utmaning. Efter tio år tog idyllen slut Karl började flirta och var otrogen. Det lilla kustsamhället lockade och det blev bråk. Snart bekände han allt och Elin såg honom själv med unga tjejer på stranden.
Elin ansökte om skilsmässa, Karl flyttade hem till sin stad och återförenades med sin tidigare fru. Han glömde inte dottern, betalade bra underhåll. Barnen växte upp Arvid flyttade till Stockholm, studerade och gifte sig där. Dottern bodde kvar hos Elin, gifte sig och flyttade med sin man.
Elin fick två barnbarn och ett barnbarnsbarn. De hälsar på henne, de åldrande föräldrarna kommer också ibland tillsammans med Arvid. Elins liv består av hennes barn och barnbarn.
Och Karl? Han syntes aldrig mer i hennes liv. Elin bestämde sig inga fler män, hon visste:
Jag fick betala för att jag tog någon annans man man får aldrig ta något som inte är ens eget, ingen lycka kan byggas på någon annans olycka
Elin vill inte längre utmana ödet hon är rädd för att karma kan slå tillbaka hårt. Därför lever hon ensam.
Man lär sig att lycka inte kan köpas eller tas ifrån någon annan. Riktig lycka bygger på respekt, ärlighet och att lyssna till sitt eget hjärta.
