Mitt förhållande med min tidigare flickvän slutade i ett dramatiskt möte på rättssalen. Jag tänker inte peka ut vem som var skyldig eller oskyldig i ett förhållande bär båda ansvaret.
Men det är ett faktum att min andra fru, Linnea Andersson, hittade en älskare. Han är en välbärgad affärsman som kom till Stockholm för många år sedan. Senare öppnade han ett litet kafé på Södermalm. Till en början försökte Linnea gömma deras relation, men det dröjde inte länge förrän deras samvaro blev helt öppen.
En dag stod hon framför mig i vårt vardagsrum, och med iskall blick sa hon att hon tänkte ansöka om skilsmässa och kräva halva vårt hus. Linnea trodde att jag skulle tappa besinningen, känna oro och stress över situationen. Men villan hade köpts för mina ärligt intjänade kronor, och hon hade inget med den att göra. Det enda Linnea bidrog med var att bo där under två år. Och nu vågade hon ställa krav!
Jag mötte hennes arrogans med ett lugn som förvånade oss båda. Jag försökte inte övertala henne att avstå från en rättsprocess. Jag bara väntade, och när hon förlorade sitt mål och tvingades betala den svenska domstolens avgift, kände jag inget annat än lättnad. Jag hade redan lärt mig av mitt tidigare misslyckade äktenskap. Det rättsliga förfarandet då varade i över tre år, och varje sammanträde i Stockholms tingsrätt slutade med högljudda gräl och skandaler.
Min första fru, Elin Sjöberg, lyckades till slut vinna, tack vare en skicklig advokat. Hon stämde mig på halva min egendom och lämnade mig utan lägenheten som jag ärvt av min far.
Men när det kom till mitt andra äktenskap var jag betydligt klokare. Innan jag gifte mig med Linnea hade jag redan en lägenhet, som jag själv renoverat, men den stod på min brors, Erik Karlssons, namn. Erik är den enda människan jag litar på till hundra procent. När skilsmässan kom slog det mig jag hade ingenting i mitt namn. Efter det första krasade äktenskapet hade jag bestämt mig: Ingen kvinna skulle någonsin lura mig igen.
Scenen slutade med ett blekt morgonljus som silade genom gardinerna i det tomma huset, där min framtid fick sin första chans till frihet.
