En gång för länge sedan, när jag och min fru Ingrid bara hade varit gifta i något år, hade vi redan börjat stöta på typiskt svenskt svärmorstrassel. Jag minns det så tydligt ännu idag. Ingrid det varnade jag henne ofta din mamma behöver verkligen förstå att vårt hem är vårt eget! Om hon redan nu bara klampar in när hon vill, hur ska det då bli när vi får barn? Hon kommer väl till slut att sova över i vår soffa och aldrig lämna oss ifred!
Jag försökte prata med Ingrid: Det här går inte, Inga! Din mamma, Birgitta, måste lära sig respektera oss. Om hon inte förstår vanliga ord, får vi väl byta lås på dörren! muttrade jag en kväll.
Men Ingrid var förstående och klok: Men Jakob, hon är ju ändå min mamma. Förr eller senare kommer hon ändå åt reservnyckeln. Ska du byta lås varje gång? Vi måste försöka prata med henne först på ett vänligt sätt så hon själv förstår.
Jag suckade. Alltså, om Birgitta inte förstår varken ord eller förnimmelser, kanske något radikalt krävs. Vet du förresten om du har nyckel kvar till deras lägenhet?
Svärfar, Börje, och svärmor, Birgitta, brukade gå på bondens vårmarknad på Stortorget varje 8 mars. Pensionärerna gick dit tidigt för att köpa ägg för någon krona mindre än på ICA, eller kanske en bit billig oxfilé och några skivor rökt lax.
Birgitta var alltid sprallig, särskilt när det vankades fynd: Titta, Börje! Vi hittade fin oxfilé, och de där färska sikarna sprattlar fortfarande i påsen. Jag steker genast en och tar med till Ingrid får se Jakobs min när det plötsligt börjar sprattla i påsen.
Börje hade dock en annan syn: Hör du Birgitta, du borde verkligen ge barnen lite lugn och ro. De är över trettio, och ändå springer du runt och snokar som Lilla Fröken Detektiv i deras hem och alltid hittar du nåt att lägga dig i.
Men samma dag hände något. När de kom hem från marknaden hörde Birgitta vatten som rann i badrummet. Hon öppnade dörren och sprang, helt förskräckt, därifrån.
Men herregud! Det står en man och duschar! Han är naken! I vårt badrum! ropade hon och sprang runt i panik.
Börje tordes knappt undersöka saken. Vem står det i duschen då?
Det är Jakob! Vad gör han här?
Jag tog på mig en morgonrock, gick lugnt ut och sa: Vattnet hemma hos oss är alldeles rostigt idag, och jag är svettig efter jobbet. Då tänkte jag ta en snabbdusch hos er hoppas det var okej!
Jag kunde inte låta bli att lägga märke till svärmors små egenheter. Birgitta, vet du det där med att hänga dina underkläder över elementet, det kanske du borde tänka om kring. Hade det varit fräscha spetstrosor från en ung tjej, okej, men nu… och kaffemaskinen vi gav dig i julas, den är redan i bedrövligt skick! Du borde rengöra den åtminstone ibland grisarna på bondgården är renare!
Birgitta röt ifrån: Men hur vågar du?! Det här är mitt hem! Här får jag torka och ha mina saker precis var jag vill!
Jag fortsatte vänligt men bestämt: Och ordningen i köket, Birgitta så här rörigt skulle du aldrig ha det om du varit i lumpen. Jag kollade i kylskåpet, och både filen och osten är för gamla. Gröten på bänken har stått där i två dagar! Jag började slänga gamla matvaror medan Birgitta satte händerna i sidan.
Nu får det vara nog, ut ur mitt hem! röt hon. Annars ringer jag polisen du har ingen rätt att gå in här! Bara för att du är min svärson tror du att du kan göra som du vill.
Börje hade redan förstått min baktanke och satt och smålog i soffan.
Jag tog på mig jeansen och jackan, knöt skorna och sa: Så ja, Birgitta nu har du prövat att få din lägenhet inspekterad utan förvarning. Allt som du ropat mot mig, det är precis så vi känt oss varje gång du bara stormat in hos oss och haft synpunkter. Nästa gång det händer, får vi nog kalla på polisen vi också svärmor eller ej!
Innan jag gick lämnade jag över en flaska fin svensk punsch och ett paket parfym till Birgitta, samt Börjes favoritwhisky till honom.
Grattis på kvinnodagen, båda två! Ingrid hälsar och säger att vinet och parfymen ska vara dina favoriter, Birgitta.
Birgitta var så uppjagad att hon genast korkade upp punchen och tog en stadig klunk, medan kaffet puttrade i den numera skinande rena maskinen.
Börje log underfundigt: Du, Birgitta svärsonen är allt en diplomat. Han fick dig att förstå, utan att någon blev ovän. Och ändå du har fått parfym, ett teaterbesök och ett riktigt firande av 8 mars. Du, nu ska vi väl klä upp oss och gå på Äventyret i Stadsteatern, eller vad säger du? Han viftade med två biljetter, gömda under brödlådan.
Efter den dagen knackade aldrig Birgitta på oannonserat igen, och hon tog heller inte illa upp. Alla förstod vitsen, och nu kunde både jag och Ingrid njuta av vårt hem i lugn och ro och jag kunde sova ut efter jobbet, utan att undra om svärmor gräver bland mina strumpor.
