Vet du vad som hände med Märta? Hon kom in med tåget från sin lilla by någonstans nära Mora, släpandes på två tunga kassar. Det är ju inte så ofta hon hälsar på familjen, så den här gången hade hon lagt de sista kronorna på presenter ville verkligen sprida lite glädje när hon kom. Märta är inte den som kommer tomhänt, men nu hade hon verkligen tagit i kassarna vägde nästan tio kilo vardera!
Fastän det var en rätt slitsam resa, tvekade hon aldrig. Hon hade ändå fått höra att hennes son, Håkan, skulle stå och vänta på stationen i Uppsala. Men när hon klev av tåget såg hon honom ingenstans. Hon fick ställa ner påsarna med en suck och ringde honom på mobilen. Det gick så många signaler att Märta nästan gav upp hoppet, men till slut, på tionde signalen, svarar en sömnig och förvånad Håkan.
Men mamma, jag är ledsen jag glömde helt att du skulle komma idag. Vi bestämde oss i sista stund för att åka till Lisas föräldrar i Dalarna, vi blir borta i en vecka. Det blev lite tokigt. Kan du åka hem igen? Vi trodde aldrig det skulle bli såhär så jag hann aldrig säga nåt till dig.
Märta kände tårarna bränna bakom ögonlocken, men hon sa bara kort: Okej.
Det var ingen idé att släpa tillbaka kassarna genom halva stan, så hon gav bort presenterna till några hemlösa utanför stationen i Uppsala. Axlarna värkte efter den långa resan och det var lättare så. Till Håkan sa hon inget om hur ledsen hon blev; han förstod aldrig riktigt hur hårt det tog på henne. Märta hade lagt all sin kärlek på att uppfostra honom, men nu när hon blivit gammal tog han sig knappt tid att hälsa på.
En månad senare ringde svärdottern Lisa och undrade om Märta kunde passa barnbarnen över helgen, för de hade blivit bjudna på bröllop i Stockholm. Men då sa Märta nej. Hon orkade liksom inte vara den som bara duger när hon behövs.
