Alltså, du vet min mamma, hon blev faktiskt arg på barnen när hon gifte om sig! På helgen, som vanligt, åkte Karin till sin mamma i Västerås. Mamma är 78, har bott själv länge.
På två dagar hinner Karin städa hela huset, tvätta allt linne för hand eftersom det inte finns varken vatten eller tvättmaskin där. På sommaren blir det dessutom trädgården.
Ska du inte flytta hem till mig, det skulle vara lättare, du får aldrig vila här, stackars dig, sa mamma.
Mamma, jag har ju jobb, min dotter Elsa och barnbarn, suckade Karin.
Mamma berättade att Sten har kommit tillbaka. Han tog bort brädorna från fönstren på sitt hus, som stått tomt efter hans fru Agnes dog för fem år sen. Han har rest runt hela Sverige men vill nu bo kvar i byn tills livets slut. Han frågade efter dig, han kommer nog förbi och hälsar, sa mamma.
Sten han var hennes första kärlek i skolan. Hon var smått förälskad, han såg aldrig åt henne. I sista klass gjorde Karin något galet, tappade en spann i brunnen, sprang till Sten och bad honom fiska upp den annars skulle hon få skäll av mamma.
Sten tog en stång och höll på i över en halvtimme vid den isiga brunnen, men fick upp spannen.
Tror du på gamla skrock? skrattade han när han gick.
Den man får upp spannen för blir ens make, fanns det ett sådant skrock bland byns tjejer.
Sten hade rätt, det funkade ju aldrig. Han drog till Stockholm, pluggade på universitet, flyttade runt, reste, gifte sig och skilde sig och nu är han tillbaka.
Karin gick ut gymnasiet, pluggade ekonomi på Yrkeshögskolan i Uppsala nära hem, och jobbar fortfarande som ekonom. Hon gifte sig, fick en enda dotter Elsa och blev änka för åtta år sen.
Sten kom på kvällen. Han hade såklart förändrats, blivit äldre och gråhårig.
Du är lika vacker som förr, sa han och kramade Karin.
Sluta nu, du behöver inte ljuga, vi är ju båda över femtio, klart jag har blivit äldre, skrattade Karin.
Sen satt de i paviljongen och tog lite hemgjord rönnbärslikör, pratade om allt.
Sten berättade att han skilt sig från två fruar, men alltid på god fot. Han lät dem behålla sina lägenheter och all egendom de fått ihop. Han har en vuxen son från första äktenskapet, som nu bor i Tyskland med sin mamma som var svensk-tysk.
Andra frun var yngre och ville skiljas, Sten lät henne gå och hade inga barn där. Han är pensionär nu, fick tidig pension tack vare sitt jobb i Norrland. Han drömmer om att sätta ihop ett byggteam med byns killar och bygga hus, fritidshus, bastur och renovera. Finns efterfrågan och han har startkapital.
Jag bara babblar om mig… Hur mår du, hörde att du blev ensam? frågade Sten.
Och Karin, nästan överraskad av sig själv, berättade allt. Kanske var det dags att släppa ut allt eller kanske var det rönnbärslikören.
Nej, jag är inte ensam, Sten. Jag har stor familj, men i den familjen är jag mer som en hushållerska, började hon.
Elsa ville aldrig plugga vidare, gifte sig direkt. Tog hem sin man, Erik, till oss. Vi har en trea, plats för alla. Sen fick hon barnbarnet Greta.
Och på något sätt blev alla hushållssysslor min heliga plikt. Dottern har depression och ett litet barn. Min man (han var en fantastisk människa!) stöttade mig, hjälpte alltid. Men plötsligt en morgon vaknade han inte. Jag blev knäckt, men hade inget val.
Jag jobbade och drev hemmet. Utgifterna steg, Erik tjänar lite. All min inkomst läggs i familjens budget. Förhoppningen var att Greta skulle växa, Elsa lämna henne på förskola och börja jobba, men… När Greta var fyra fick Elsa ännu en dotter, Maja.
Greta går nu på lågstadiet. Maja är fem. Elsa är fortfarande hemma. Jag lagar frukost åt Erik och barnen, fixar Gretas skolkläder. Den lilla är hemma och leker själv eller ser på barnprogram Elsa sover till lunch.
Jag följer Greta till skolan, sticker till jobbet, kommer hem och lagar mat till nästa dag, hjälper barnbarnen, tvättar och plockar undan.
Jag har försökt säga åt Elsa att jag inte är ung längre, att hon måste hjälpa till. Det är lönlöst. Hon säger att hon blir trött av barnen.
Erik är nöjd svärmor jobbar, pengarna räcker, han behöver inte göra mycket. Dessutom, egna grönsaker från stugan.
Erik hade gärna hjälpt till ute, men vi har ingen bil. Han hintar om att jag borde fixa pengar till bil. De vet jag har lite sparat, men jag vågar inte ge allt, vill inte stå på noll. Dessutom räcker det inte till en bil.
Jag är utmattad. Jag vet att det är mitt fel jag har fostrat en lat och självupptagen dotter. Jag fattar allt, men hur jag bryter det, vet jag inte.
Ja du, vilken historia… Oroa dig inte, Karin, det löser sig. Kom, nu börjar det bli ljust, sa Sten och gick hem.
På söndag kväll skjutsade han Karin in till stan i sin bil. Hon var glad, fick med sig massa mat från landet. Sten hjälpte att bära in säckar och väskor.
När han gått frågade Elsa: Vem var den där gubben egentligen?
Karin förklarade att det bara var hennes gamla klasskamrat, och började sortera grönsaker.
Två veckor senare dök gammal klasskompis upp mitt på dagen och började bära ut saker som Karin packat. Erik och Elsa, småtrötta, kikade ut från sovrummet.
Vad händer här? frågade de i kör.
Jag flyttar, ska gifta mig. Jag åker till landet, ska leva resten av livet med Sten, svarade Karin.
Nu har du tappat det helt! Gifter sig, det är ju fantastiskt. Men du har ju lagat mat, har du tänkt på att barnbarnen blir hungriga snart, sa Elsa upprört.
Nu får du ta hand om dina egna döttrar och din man. Jag har varit er hushållerska i tio år, nu vill jag leva för mig själv. Du får faktiskt börja jobba lite, sa Karin lugnt.
Du är en förrädare, jag förbjuder dig att träffa barnbarnen! skrek Elsa.
Jag har faktiskt inga planer på att träffa dem just nu, jag har massor att göra framöver. Dessutom har jag varit med dem betydligt mer än du genom åren, sa Karin och gick ut.
I bilen grät hon förstås.
Jag borde kanske ha sagt till i förväg, sa hon till Sten.
Du hade fått samma reaktion, bara ännu mer och med ännu mer hårda ord. Det är bäst att bryta radikalt. Du har varit för hjälpsam, de hade aldrig släppt taget, sa Sten.
Karin ordnade snabbt till det i Stens hus. Han byggde ett varmt badrum och satte in en ordentlig dusch. Vattnet får de hämta och fylla på, och septiken töms två gånger i månaden men det är inga problem.
Karin fick jobb på byskolan som vaktmästare, och tackade ja. Det är mindre lön men mycket lugnare. Sten kör på med byggteamet, jobben rullar in året runt. De är faktiskt lyckliga, lever lugnt och trivs.
Efter en månad kom Erik med barnen över helgen. Greta berättade att mamma och pappa bråkar ofta. Pappa kokar soppa själv, men kan inte så mycket mer. Mamma funderar på att börja jobba, men vet inte var.
Erik försökte lämna Maja hos Karin i byn, men hon vägrade. Jag jobbar, Sten med. Barn ska vara hos sina föräldrar. Det går bra att komma och hälsa, men ni måste själva ta hand om barnen. Ni fick barnen för er egen skull inte för min, sa hon.
Erik och Elsa blev sura, men nästa vecka var barnbarnen hos mormor igen.
Bara över helgen, förklarade Erik och stannade själv längtade efter hennes mat.
Sådan är berättelsen.
Vissa tycker att en mamma kan vara hård mot sitt barn.
Andra tycker det är helt rätt.
Så många människor, så många åsikter.
